Filmen om Ted Gärdestad har omgärdats av bråk. Regissören Hannes Holm har sedan starten sagt att han har uppbackning av familjen medan Teds dotter Sara Zacharias sa i DN att hon och hennes bror har försökt stoppa filmen från att bli gjord.

Veckans fråga: Var det rätt att göra filmen om Ted Gärdestad trots att delar av familjen var emot det?

Filmen om Ted Gärdestad med Adam Pålsson i huvudrollen har nyligen haft premiär men den har omgärdats av bråk. Regissören Hannes Holm har sedan starten sagt att han har uppbackning av familjen att göra filmen i form av Teds bror Kenneth och hans före detta fru Lotta Ramel. Men Teds dotter Sara Zacharias berättade nyligen i Dagens Nyheter att hon och hennes bror har försökt stoppa filmen från att bli gjord. Detta eftersom de inte tror att Ted Gärdestad skulle ha velat det.

Göran Greider: Ja, filmen om Ted måste göras!

Gud, vad jag har väntat på en film om Ted Gärdestad! Hans sånger – och lika mycket brodern Kenneths texter – satte sig i mig i mina tidiga tonår och har ljudit där sedan dess. Ett stolt ögonblick i mitt liv var när jag en gång hälsade på hos Kenneth Gärdestad för en intervju, och såg att han på en byrå hade en krönika i glas och ram om bröderna Gärdestad som jag skrev i Metro: Jag konstaterade där att de var genier. De ingår i den svenska sång- och poesiskatten.

Filmen om Ted är riktigt bra, utan att vara något tidlöst mästerverk. Brodern Kenneth har varit med och påverkat filmen. Men Teds barn har protesterat. De ville inte att den skulle göras. Deras argument är att pappan, Ted, inte skulle uppskattat att hans privatliv lyftes fram. Så borde filmen stoppats?

Nej! För det första kan ingen tala för en död människa. Vi vet ingenting om vad Ted skulle sagt om denna film. Men långt viktigare är detta: Teds musik hör till den kollektiva identitet som miljoner människor i detta land bär på. På journalistspråk heter det: Här finns ett överväldigande allmänintresse. Ted Gärdestad är inte bara en privatperson, numera avliden, utan ett fantastiskt fenomen som lever i medvetandet hos massor av människor.

2012 kom spelfilmen Call Girl, där Olof Palme utpekades som bordellkund. Filmen klipptes om, efter protester från Palmes anhöriga. Några scener togs bort därför att det helt enkelt kunde rubriceras som förtal. Och det var naturligtvis helt riktigt.

Men att släktingar i en död persons namn skulle kunna säga nej till en okontroversiell skildring av en sångare som lever i vårt kollektiva minne, är ohållbart. Och till Teds barn, några rader ur en av hans sånger: ”Det finns tid till försoning, innan dagen är förbi. För jag tror, jag tror på friheten, jag lever i.”

Göran Greider

• Ålder: 57 år.

• Bor: Årsta och Dala-Floda.

• Gör: Skribent, chefredaktör på Dala­-Demokraten.

• Har gjort: Medgrundare till tidskriften TLM, skrivit flera böcker.

• Politisk hållning: Socialdemokrat.

Marie Söderqvist: Det är en olycklig utveckling men omöjlig att stoppa

Vad är att ha rätt till ett privatliv egentligen? Att slippa få sitt liv på filmduk? Att inte få erbjudande om att köpa något man just letat efter på nätet?

I maj kommer en EU-förordning som försöker skydda EU-medborgares integritet. Ett desperat och troligen helt verkningslöst sätt att rädda våra privata sfärer. En sfär som de flesta av oss ger bort utan att blinka till Google, Facebook, diverse appar och andra digitala plattformar. Appen Lifesum vet i detalj vad ett par miljoner européer äter till frukost varje morgon. Massor av människor lägger frivilligt in mängder med information om sig själva för att få tillgång till kartor, hälsoråd, träningstips, för ett klubbkort i någon affär eller för tillgång till all världens musik för struntsummor.

Andra tjänar enorma pengar på att blotta sig själva. Vår svenska variant av Keeping up with the Kardashians, Wahlgrens värld, har blivit en osannolik succé och gjort lätt hopplösa mammbos utan utbildning eller kunskap till stjärnor. Privatliv säljer!

Det vet Hannes Holm också, som gjort filmen om Ted Gärdestads liv. Gärdestads framgångar och bråddjupa fall gör sig bra på film.

Har någon längre rätt till ett privatliv? Svaret är väl ja. Det borde vi ha, men ingen har det längre. Familj är något privat, och mer familj än barn är svårt att tänka sig. Ted Gärdestads närmaste arvingar ville inte att pappans liv skulle bli film. Men det blev en film.

Väldigt många vill inte bli uthängda med namn på olika sajter och i tidningar för påstådda brott, fyllor, våldtäkter, trakasserier eller allmänt dåligt beteende, men det blir de ändå.

Tidigare skyddade traditionella medier människor från att hängas ut. Nu blir människors privatliv var mans egendom så fort det går att skapa en intressant klickskapande nyhet. Och det är en olycklig utveckling om än till synes omöjlig att stoppa.

Marie Söderqvist

• Ålder: 49 år.

• Bor: Enebyberg.

• Gör: Skribent, konsult.

• Har gjort: Förbundsdirektör på Livsmedels­företagen, vd på United Minds, krönikör Expressen, ledarskribent Svenska Dagbladet.

• Politisk hållning: Borgerlig

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset