Edsbacka Wärdshus har bevarat interiörerna intakta, väggarna är prydda av pampigt inramat måleri.
Edsbacka Wärdshus har bevarat interiörerna intakta, väggarna är prydda av pampigt inramat måleri.

Nu har Edsbacka blivit normalt. Björn af Kleen ser en före detta stjärnkrog inrätta sig i medelklassen.

Urban Brådhe

Historiskt ställe.

När Linda Skugge flyttade tillbaka till barndomens Sollentuna konstaterade hon i tidskriften Arena 2005: ”Här är alla normala”.  Det var en lögn.

Edsbacka Krog, men sina två stjärnor i Guide Michelin, var då nämligen en uppnäst aristokrat i Sollentunas radhusidyll. Nu är Edsbacka Krog död sedan februari.

Ur askan har Edsbacka Wärdshus rest sig, en för Sollentuna mer normal medelklassrestaurang i regi av Stockholm Fisk, det växande imperium som också driver bland annat Ulla Winbladh och Wedholms Fisk.

Jag är övertygad om att Linda Skugge utan tillsägelse skulle kunna amma på Edsbacka Wärdshus, något hon endast fick göra bakom skärm på Edsbacka Krog, vilket ledde till ett berömt amningsuppror i Expressen: ”Detta är ren diskriminering”.

Wärdshuset har bevarat interiörerna intakta. Rummen i den historiska kåken är små som pigkammare och väggarna prydda av pampigt inramat måleri. Publiken utgörs av familjer och mindre sällskap – en och annan näpen dam från närliggande Danderyd men också mer grovhuggna familjefäder som halar upp hästhandlarpluskan och betalar med kontanter.

Portionerna tycks utmätta efter främst den senare kategorin: blini med Kalixlöjrom för 275 kronor består i en jättehög rom och en rysk plätt uppblåst till en frallas fysionomi. Min egen halva portion vita sparris med flertalet skivor kallrökt lax för 175 kronor badade i hollandaise.

Bara en anorektiker har invändningar mot stora portioner. Men volymen är symbolisk för regimskiftet. Är du finsmakare och vill ha trerätters-minimalism får du själv stå för återhållsamheten. Vilket jag kan rekommendera: den stora stekta entrecôten med ramslöksmör för 265 kronor landar med jättefin potatisgratäng lagad med tillräckligt mycket grädde för att hålla samman utan bli för fet.

Mälargösen med gubbröra för 265 kronor har goda knaperstekta ytor men är någon halvminut för torr, liksom även den mastiga hälleflundran med chablissås för 295 kronor.

Apropå Chablis hade jag sällskap av en vinentusiast från Bredäng som övervägde en flaska Chenin Blanc från Loire till förrätterna, men ville rådslå med servitrisen, som då sade: ”jag tycker ju Chablis är ett jättegott vin”. Vilket är en slapp på gränsen till arrogant standardupplysning om man är på väg att spendera 3 000 kronor. Dessutom ett dåligt tips i just vårt fall.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset