Tre sekunder. Så lång tid tar det för en människa att bestämma sig om hon är intresserad av en annan person. Om det är en person hon eller han är attraherad av, som hon eller han skulle kunna tänka sig att leva resten av livet, eller åtminstone den närmaste framtiden, med. Tre sekunder. Vad hinner man göra eller säga på så kort tid? Om detta skulle stämma är alltså påståendet att utseendet inte är viktigt falskt. För inte hinner man väl visa sin sprudlande personlighet, sina politiskt korrekta värderingar eller sitt sinne för humor på tre ynka små sekunder?
Det är faktiskt orättvist svårt att ragga i dag. Hur mycket bättre vore det inte att leva på 1800-talet? Då räckte det med en färdigkoreograferad dans eller en tappad näsduk och mannen visste att kvinnan var intresserad.
Dessutom var utbudet begränsat. De som bodde i samma by var dem man hade att välja på, man hade helt enkelt inte råd att vara så kräsen som många är i dag.

Det skulle vara enklare om vi hade ett välutvecklat dejtingsystem som de har i USA. Bio på första dejten, middag den andra och till sist hångel i parkerad bil på den tredje. Ett, tu, tre på det fjärde ska det ske. Killen betalar allt, håller upp dörrar och drar ut stolar. I dagens Sverige träffas vi småpackade på krogen vilket i många fall leder till fyllesex första kvällen och sedan tack å hej leverpastej. Det finns inga regler, inga riktlinjer. Tappar man en näsduk är det inte en jävel som uppfattar det som en invit. Snarare att man är en slarver som gillar att gå omkring med en snorig tygtrasa i fickan. Förväntar man sig upphållna dörrar kan det lätt sluta på akutavdelningen med brutet näsben.
Fast visst finns det koder. Saker som vi gör för att visa intresse. Om en tjej tar på en killes arm, om hon slänger lite med håret, stryker sig själv med ena handen på nyckelbenen och skrattar åt alla hans skämt är hon på.
Synd bara att dessa koder oftast går killen helt förbi. Han är oftast fullt upptagen med att stirra ner i hennes urringning och har inte tid att registrera hennes signaler. Och tyvärr är det precis vad en kvinna inte vill ha, en man som glor på hennes bröst. Hon vill ha en man som ser henne, tittar henne i ögonen, som lyssnar och bekräftar henne. Kvinnor är från Venedig och män från Marstrand. Hon pratar italienska och han bryter på bohuslänska. Inte konstigt att det finns så många singlar i dag.

Men det är vetenskapligt bevisat att män vill ha kvinnor med lagom stora bröst, smal midja och rundade höfter. Och kvinnor vill ha en man som är lång och har ett relativt högavlönat yrke. Det har tydligen att göra med fertilitet och trygga framtidsutsikter. Det är aphjärnan som sätter in.
Så att köra omkring i en snygg sportbil, ha ett flashigt yrke eller snygga kläder är alltså oviktigt när vi människor är på jakt efter en partner. Det enda raka är att skaffa timglasfigur eller att vara riktigt lång och ståtlig. Korsett och rejäla hålfotsinlägg är således de bästa raggningsknepen.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset