Jag har arbetat inom medierna i snart tjugo år, bor på Södermalm i centrala Stockholm och är sedan många år verksam inom åsikts- och tyckarsvängen – men jag har aldrig varit på Gotland.
Det gör mig förmodligen unik.
Några veckor varje sommar är det nästan fyra gånger så många stockholmare som gotlänningar på Gotland.
”Det är mest eliten som är här, doktorer och advokater och sådana som tjänar skapligt med pengar”, säger gotlänningen Henrik Palmqvist till Svenska Dagbladet.
Han kunde ha lagt till PR-konsulter, journalister och politiker.
Journalisten Po Tidholm skrev för några år sedan en underhållande text som handlade om ett besök på Gotland. En kväll låg han vaken och bläddrade i den lokala telefonkatalogen: ”Jaså, är dom gifta”, ”Delar dom hus”, tänker man. ”Å deras barn bor i byn längs vägen, det är ju dom som har en inredningsbutik på Söder”. ”Å han konstnären bor där också, han som fick en så fin recension av kritikern i gården bredvid”.
Po Tidholm drog slutsatsen att ”skulle en atombomb slå ner här skulle det inte bli några fler kultursidor”. Han konstaterade också att intellektuella ofta rör sig i flock och att det är viktigt för dem att tillhöra den ledande flocken för att få sin status bekräftad.

Därför är det inte konstigt att höjdpunkten
för många av besökarna från Stockholm är politikerveckan i Almedalen. I år var det som vanligt hundratals politiker, journalister och PR-konsulter som träffades i Almedalen för att lyssna på tal och debatter, umgås, byta visitkort och äta och dricka gratis.
Efter festen publicerade journalisten Isobel Hadley-Kamptz en lång lista över allt hon hade bjudits på. ”Jag väljer själv att dricka allas sprit, och vill förstås helst tro att detta gör mig mindre korrumperad snarare än mer”, förklarade hon i sin blogg.
Jag tycker att folk ska få semestra var de vill. Det går inte att införa restriktioner för vem man får umgås med. Men personligen anser jag att det finns en klar koppling mellan eliternas årliga vallfärd till Gotland och deras allt mindre intresse att kommunicera direkt med medborgarna.

I  de pittoreska sommarhusen eller på platser
som Almedalen kan man snabbt bygga nya nätverk och ordna informella möten, utan att först behöva ägna sig åt traditionellt journalistiskt eller politiskt fotarbete. Protokoll och annan formalia existerar inte. I den gotländska sommarnatten kan idéer spridas och överenskommelser göras utan störande debatt. Medierna behöver man inte bekymra sig för, journalisterna sitter ju på andra sidan bordet med ett gratis glas vin.
Det är enkelt. Det är effektivt. Problemet är bara att medborgarna inte är bjudna till kalaset.
Vi har fått en talande och skrivande klass, som helst umgås med sina likar i skyddade reservat – och det är ett mycket större hot mot demokratin än alla nazister, mc-gäng och vänsterextremister tillsammans.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset