Storstadsbaserad och lite larvig samtidshumor. Så beskriver Ellen Ekman sin serie Lilla Berlin, som gör premiär i Metro i dag.

Kinga Lezanska Sjölin

År 2011 satt Ellen Ekman uttråkad på en högskoleutbildning i Stockholm och kände att hon behövde en paus. Hon övergav sina konststudier, flyttade till  Malmö och börja plugga till serietecknare.

Vad handlar serien om?

– Den handlar om ett gäng personer i en storstad och vad sådana typer har för sig. Det är väl baserat på vad jag och folk i min ålder gör. 

Var får du din inspiration ifrån?

– Jag samlar massor av idéer från saker jag betraktar. Allt från kul folk eller kommentarer på Instagram till olika karaktärer jag stöter på.

Är serien självbiografisk?

– Nej, jag plockar material från sådant jag upplever men den är verkligen inte självbiografisk.

Hur har du och dina serier påverkats av att flytta från Stockholm och Malmö?

– Det var lite som att lyftas upp ur min ankdamm och få perspektiv. Många av mina seriestrippar är baserade på upplevelser i Stockholm.

Vad är din drivkraft?

– Såklart är det ju att uttrycka något men också att få vara med och kommentera samtiden och samhällsdebatten. Att få göra min röst hörd genom humor.

Vad har du för förebilder?

– En av anledningarna till att jag kom på att jag kunde rita serier var att det kom en massa feministiska serietecknare som Liv Strömqvist, Nanna Johansson och Sara Hansson. Nu är jag visserligen inne mer på strippformatet så jag tycker att Martin Kellerman och Lina Neidestam är väldigt bra också.

Vad tycker du är styrkan med serieformatet?

– Kombinationen av ord och bild och att det är ett snabbt format där man kan kommentera något som hänt. Sedan får man vara larvig också och det är ju kul att skämta. Jag är ju inte så rapp i käften när saker händer utan jag måste tänka efter. Då är det perfekt med serier. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset