I intervjun med Dagens Nyheter berättar Safie Alizade om hur hon varje kväll tar på sig sin sons t-shirt för att känna sig nära honom. Men närmre än så kommer hon alltså inte, skriver Emilie Ebbis Roslund.
I intervjun med Dagens Nyheter berättar Safie Alizade om hur hon varje kväll tar på sig sin sons t-shirt för att känna sig nära honom. Men närmre än så kommer hon alltså inte, skriver Emilie Ebbis Roslund.

Om en förälders värsta mardröm är att förlora sitt barn är det svårt att föreställa sig de känslor av sorg och frustration som familjen Alizade just nu får genomlida. Migrationsverket valde att ge avslag på mammans visumansökan där hon ber om att få närvara på sin sons begravning här i Sverige eftersom de anser att det är för stor risk att hon kommer stanna i landet efter begravningen, skriver Emilie Ebbis Roslund.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

En förälders värsta mardröm är att förlora sitt barn. En som lever mitt i detta är Safie Alizade som vars son Mahmoud blev knivmördad i Enskede i december förra året. Men för mamma Safie är det mer än en livslång sorg som väntar. Hon ska dessutom leva med det faktum att hon aldrig fick ta farväl av sin son.

“– Mahmoud var vårt hopp, det bästa vi hade och nu ligger han död i Sverige och jag får inte träffa honom”. I en intervju med Dagens Nyheter berättar Alizade om den förlamande sorgen som drabbat henne sedan hon nåddes av beskedet att hennes son blivit mördad på sin skola i Enskede.

LÄS MER: Cissi Wallin: Jag är ingen metoo-kundtjänst

Sedan en tid tillbaka lever Alizade och hennes barn i utkanten av Teheran, Iran. Hennes son Mahmoud var en av afghanska flyktingbarnen som fick uppehållstillstånd i Sverige förra året. Hit flydde han själv som tonåring med drömmar om att studera till läkare. Det var då.
Nu finns bara sorgen kvar, och en visumansökan som avslagits.

För att ha råd med flygbiljetten till Sverige var Safie Alizade tvungen att sälja allt hon ägde, men helt förgäves. Häromdagen nåddes hon av beskedet att hon inte kommer att få ta avsked av sin bortgångne son. Migrationsverket valde att ge avslag på hennes visumansökan där hon ber om att få närvara på Mahmouds begravning.
Anledningen? De anser att det är för stor risk att hon kommer stanna i landet efter begravningen, som är tänkt att äga rum den 11 maj.

LÄS MER: Agnes Arpi: Beundra gärna människor – men gör dem inte till halvgudar

Det är svårt att ta in, svårt att förstå, hur man resonerat sig fram till beslutet.
I intervjun med Dagens Nyheter berättar Safie Alizade om hur hon varje kväll tar på sig sin sons t-shirt för att känna sig nära honom. Men närmre än så kommer hon alltså inte. Det innebär att när den 11 maj infaller kommer Mahmouds familjemedlemmar befinna femhundra mil bort, i samma lägenhet, på samma madrass, där de mottog dödsbeskedet.

Om en förälders värsta mardröm är att förlora sitt barn är det svårt att föreställa sig de känslor av sorg och frustration som familjen Alizade just nu får genomlida.
Migrationsverkets beslut känns obegripligt och ovärdigt på samma gång. Hur kan man värdera “risken” högre än en förälders sista önskan att ta farväl sitt barn?

Emilie Ebbis Roslund

Plus: Trocadero zero.
Minus: R.I.P Socialdemokraterna.

 ”Jag är en vänsterfitta” – lär känna Metros kolumnist Emilie ”Ebbis” Roslund i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset