På mig och mitt köttätande var skammen som verktyg effektiv ur ett förändringsperspektiv, skriver Emilie Ebbis Roslund.
På mig och mitt köttätande var skammen som verktyg effektiv ur ett förändringsperspektiv, skriver Emilie Ebbis Roslund.

Mina kollegors blickar och följdfrågor sådde fröet i mig som gjorde att jag ett år senare slutade äta djur. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag trott att jag skulle ge upp entrecôte och bea, skriver Emilie Ebbis Roslund.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Hela bordet sneglar åt mitt håll. Visserligen är blickarna diskreta, men de stannar tillräckligt många nanosekunder för att jag ska känna mig uttittad.

De första dagarna på nya jobbet förstod jag inte varför. Min matlåda med semifryst pasta pesto såg inte superaptitlig ut, kunde det vara det? Framåt veckoslutet började det klarna.
En av mina kollegor tittade på min lunch med gårdagens rester och frågade mig om jag äter kött. Frågan var uppenbarligen ledande eftersom det låg en kycklingfilé på tallriken framför mig. Men det stannade inte där. Varför? Undrade min kollega. Jag mumlade fram ett försök till svar innan lunchen återgick till sitt primära syfte.

Jag kom från köttbullar och makaroner i ett hem där vegetarianer var något man fnissade åt.

“Flygskam” utsågs till veckans ord i P1 för några dagar sen. Ordet kommer från de senaste veckornas uppståndelse kring opinionsbildarna @aningslosainfluencers – ett konto på Instagram som uppmärksammar hur svenska kändisars semestrar belastar klimatet.

Många av de influencers som omnämns har gjort flertalet långresor till solen de senaste 12 månaderna vilket bidragit till enorma koldioxidutsläpp. Men medan kontots följare uppskattar initiativet så ser reaktionerna annorlunda ut hos de som taggats. De kändisar som blir utpekade för sin negativa klimatpåverkan går istället in för att försvara sig själva. Eller ja, “försvar” kanske är en vänlig omskrivning – många av dem svarar genom att blocka kontot i fråga.

LÄS MER: Abdulla Ahmad Miri: Skäms, ni som försvarar ordningsvakternas våld

Kanske är det så att skam fungerar olika bra på olika personer. På mig och mitt köttätande var skammen som verktyg effektiv ur ett förändringsperspektiv. Mina kollegors blickar och följdfrågor sådde fröet i mig som gjorde att jag ett år senare slutade äta djur. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag trott att jag skulle ge upp entrecôte och bea. Jag kom från köttbullar och makaroner i ett hem där vegetarianer var något man fnissade åt. Tills jag själv blev en av dem och ställde samma fråga till min mamma; varför äter du kött?

Nu står jag här med min nya skam – flygskammen. Men den här gången kan jag ställa följdfrågorna om min livsstil till mig själv och jag ser redan nu att jag inte har tillräckligt bra motargument.

Emilie Ebbis Roslund

Plus: Konceptet bilpool.

Minus: Min förmåga att hålla deadlines.

”Jag är en vänsterfitta” – lär känna Metros kolumnist Emilie ”Ebbis” Roslund i videon nedan

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset