Så ska man förlåta? Ibland räcker det kanske med att få en ursäkt, skriver Emilie Ebbis Roslund.
Så ska man förlåta? Ibland räcker det kanske med att få en ursäkt, skriver Emilie Ebbis Roslund.

När man bestämmer sig för att behandla en annan människa illa, kan man inte skylla på ett dåligt mående. Ett svinigt agerande är ingen tvångströja – det är ett val, skriver Emilie Ebbis Roslund.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det finns mycket att störa sig på här i livet. Ett exempel på det är personer som “mår dåligt”.

Denna sort kan delas in i två kategorier; de som mår dåligt på riktigt och de som gör det när det passar. Sistnämnda grupp kan vara lite svårare att urskilja från den andra. Du behöver nämligen hamna i en konflikt med dem för att deras psykiska ohälsa ska uppenbara sig.

Oavsett hur många krokodiltårar som rinner längs kinden är ett svinigt agerande ingen tvångströja – det är ett val.

Okej det var en överdrift. Ibland krävs det inte ens en konflikt! I många fall räcker det med att personen försummat dig på något sätt och inte har lust att ta ansvar för det. Då finns det få argument som är lika effektiva som klassikern “Jag mår dåligt”. Att hänvisa till sitt psykiska mående när man betett sig illa mot någon är nära besläktat med ursäkterna “jag var full” eller “jag hade pms”. Den här sortens bortförklaringar är onekligen väldigt effektiva eftersom de sätter punkt för diskussionen. Precis som en härskarteknik ringar de in oss i ett hörn där vi riskerar att uppfattas som okänsliga ifall vi inte köper resonemanget om att det är en yttre omständighet som ligger bakom deras skeva beteende.

Jag har flertalet gånger varit med om personer som betett sig illa, förnekat sitt uppsåt och sedan hänvisat till sin ”psykiska ohälsa” (eller systerursäkten om sin “traumatiska uppväxt”).

LÄS MER: Cissi Wallin: Ska man behöva ha tur för att få rätt cancervård?

Det har rört sig om allt från systematiska lögner till aggressivt beteende och otrohet. Med mina egna erfarenheter av både depression och utbrändhet har jag aldrig köpt hur detta hänger ihop. I samtliga fall har personerna i fråga, med hjälp av ursäkterna ovan, separerat sina handlingar från dem själva. Som om deras psykiska ohälsa inte var en del av dem själva utan agerade ensam.

Självklart kan ett rus av alkohol, hormoner eller nedstämdhet göra oss mer eller mindre känsliga i olika situationer. Men ett dåligt mående kan aldrig hållas ansvarig när man bestämmer sig för att behandla en annan människa illa. Oavsett hur många krokodiltårar som rinner längs kinden är ett svinigt agerande ingen tvångströja – det är ett val.

Så ska man förlåta? Ibland räcker det kanske med att få en ursäkt. Men om dåliga beteendet blir till en återkommande repertoar bör man fråga sig om ord verkligen räcker när handlingar kan tala för sig själva.

Emilie Ebbis Roslund

Plus: Såg en snödroppe växa häromdagen vilket måste vara positivt.

Minus: Semmelsäsongen börjar lida mot sitt slut.

”Jag är en vänsterfitta” – lär känna Metros kolumnist Emilie ”Ebbis” Roslund i videon nedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om Relationer