”En del i Fisksätra är uppfuckade, andra inte”

Efter tio år som frilansande journalist debuterar Jennie Dielemans som romanförfattare med ”Tackar som frågar”, om fem förortsfamiljer.

Efter tio år som frilansande journalist debuterar Jennie Dielemans som romanförfattare med ”Tackar som frågar”, om fem förortsfamiljer.
I boken får vi följa fem familjer i Stockholmsförorten Fisksätra som, oberoende av varandra, försöker få livet att gå ihop. ”En del är uppfuckade, andra inte” och deras historier präglas av en svart humor.
•• De av Metros läsare som inte varit där förknippar möjligen Fisksätra med förra årets skriverier om gängbråk. De gav inte precis en rättvis bild av området.
- Absolut inte. Är det någonting jag blir helt vansinnig av är det den extremt vinklade bilden av förorten. Den bygger på att journalister åker ut i förorten på blixtvisit, skriver en artikel om antingen kriminalitet eller tvärtom, något tröttsamt exotiskt dravel. Båda är lika illa och har lite att göra med verkligheten.
•• Var det självklart att boken skulle utspela sig där?
– För mig är det precis lika naturligt som det skulle vara för någon som bor på Södermalm att låta historien utspela sig där. Men jag är inte fullständigt trogen Fiskis, Myside är till exempel baserat på ett ställe jag hittade utanför Södertälje då jag gjorde ett reportage om just en sådan där Bikini Christmas Show. Fast den hade nog inte kunnat utspela sig på Östermalm för det är inte de människorna jag beskriver. Jag tycker framför allt att det är en ganska rolig bok, även om folk är långt ifrån makten. De har det ganska bra ändå.
•• Det uppstår en del absurda situationer.
– Jag har förmågan att skratta åt saker i blodet. Som när min farmor skulle dö, hon krympte för var dag som gick och till slut var hon bara en och fyrtio eller nåt. Då sa vi att det var ju bra för då kan vi begrava dig i en cigarrlåda … Hon skrattade så högt att hon nästan tappade andan! Det är mitt sätt att förhålla mig till saker. Om man inte garvar blir man en deppig jävel och det vill jag inte vara.
•• Är det viktigt vad andra tycker om boken?
– Det är viktigt vad mina syskon, vänner och folk jag respekterar tycker.
•• Har de hunnit läsa den?
– Min syrra och en av mina bästa vänner har läst den och de tyckte att den var jättebra. Så det känns bra. Om jag får slå mig själv på bröstet så är det här faktiskt en bok jag själv skulle ha velat läsa. Jag skulle ha tittat på den galne prylbögen i rosa kanindräkt på omslaget och tänkt att vad kul, det här är kanske något för mig.
•• Berätta lite om ditt reseprojekt.
– Jag och fotografen Shahab Salehi håller på att göra ett antal resor i världen som ska resultera i en bok och fotoutställning. Man kan säga att det är en granskning av turistindustrin. Bland annat har vi mött flyktingar och flyktingbarn som bygger upp hotellen efter tsunamin i Khao Lak, kollat upp hur de trakasseras och utnyttjas. När vi var där hade en arbetare just blivit skjuten.    

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset