I går susade några mejl in från olika håll i landet med kopior på anmälningar som gjorts till polismyndigheten. Ilskna medborgare hade anmält de två nyutnämnda ministrarna Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chiló för skattebrott; de har ju berättat att de anlitat svart hemhjälp och inte betalat sociala avgifter. I USA har ministrar sparkats för sådant. I breven vädrades också upprördheten över att statsministern sett mellan fingrarna med det där, med argumentet att de två ministrarna vid tiden för skattefusket inte hyste några planer på att bli toppolitiker. Hoppsan. Det uttalandet tål att tänka på: Innebär det att var och en som inte siktar på politikerjobb kan syssla med skattebrott?
Givetvis menar inte Reinfeldt det. Men ord som faller från samhällets högsta höjder får en annan moralisk innebörd än de haranger folk vrålar till varandra på krogen. Mycket hårda ord har ju ett bra tag nu hörts mot dem som fuskar med a-kassa eller vård av sjukt barn, både från socialdemokratiskt håll och – ännu mer – från allianshåll. Ingen pardon där! Men de nya ministrarnas skattebrott verkar lättare kunna ursäktas. Varför det?

För nu har ju det verkligt intressanta socialpsykologiska experimentet påbörjats. Efter att vi i mer än tio år har kunnat kanalisera all vår frustration och
ilska på sosseeliten så är nu den borta från makten; om ett halvår lär ingen bry sig om Perssons sörmländska lilla gods. Vi visste dessutom att moraliska anklagelser bet ganska hårt på en s-minister, eftersom sådana har en moralisk världsbild att leva upp till.

Nu har en ny elit klivit in i
regeringsbyggnaderna. På många sätt är den hämtad från näringslivets elitkretsar: folk från Handelshögskolan, bolagsstyrelser, opinionsbildningsinstitut på högerkanten. Jacob Wallenberg var glad i fredags. Hur lång tid kommer det att ta innan det går upp för svenska folket att den ekonomiska eliten nu flutit samman med den politiska och att den maktdelning som rådde under så många decennier nu är över?
Tja, det beror på hur den nya regeringen sköter sig, och den ska absolut få chansen att visa vad den kan. Men det beror även på hur starkt de moraliska idéerna om social jämlikhet hörs i debatten och i samtalen mellan människa och människa.
Symboliskt nog är numera till och med riksdagens talman mångmiljonär: 137 miljoner
har moderaten Per Westerberg på kontot.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset