No 12 på Kungstensgatan gör tvärtemot vanliga kvarterskrogar och serverar bra mat i små portioner.
No 12 på Kungstensgatan gör tvärtemot vanliga kvarterskrogar och serverar bra mat i små portioner.

Kungstensgatan No 12 är en trivsam krog i Vasastan. Björn af Kleen ser en ny typ av kvarterskrogar födas i Stockholm

Gustav Gräll

Lugn inredning.

Det är högsommarvarmt inne på No 12 – en krog så liten och anspråkslös att det är lätt att missa den från trottoaren.

Inredningen är anonym och avskalad: det dekorativa inslaget är reducerat till några nakna glödlampor seriekopplade på väggen. Att man ändå trivs här beror alltså mer på varm service och ambitiös mat än på genomtänkt eller påkostad inredning. 

I den meningen är No 12 typisk för ett nytt slags kvarterskrogsideal: med kvalitetsmat, rimliga priser och snällt mottagande. Tidigare har Stockholms bakgator varit tillhåll för ölsjapp och syltor. Den lagoma krogen på hörnet har mest varit en kontinental fantasi.

Detta håller på att ändras.  Kungstensgatan, som löper genom nedre Vasastan, är representativ: på nummer nio testar krogen Bonbon ett ganska prisvärt system med minirätter som serveras direkt vid bordet och här på Kungstensgatan No 12 gör en britt och en dansk mellanrätter för 120 kronor tallriken – och man blir mätt på två. Tonfisktartaren – något av en stockholmsk sommartrend – är mycket krämig, med inslag av avokado och Kalixlöjrom.

Lika vardagslyxig är anklevern – en tilltagen foie gras-terrine med en lina lagom syrlig apelsinmarmelad bredvid.

Den brittiska kyparen överraskade genom att strö svartpeppar över nämnda anklever, vilket fick min krogräv till medätare att höja på ögonbrynen. Annars är den mjälla Atlanttorskfilén ångad i vitt vin och citron ett matigt alternativ, med bacon, ägg, kapris och rödbetor som stärkande tillbehör.

Oxfilén kom medium rare som utlovad, med styva kantareller som bonus. Det finns något tilltalande och moget över detta att servera goda råvaror i små portioner. Det är liksom själva motsatsen till den svenska kvarterskrogens drängiga standardrecept: att servera jätteportioner av halvdan mat.

Vid presentationen av ostbrickan, som hade karaktär, överrumplade hovmästaren – ännu en gång – genom att stänka balsamicovinäger över mögelosten, möjligen som en hommage till sitt hemland England och dess besatthet i den vätskan.

Själv var jag fördjupad i en dansk dessertklassiker, en bondsk kompott av överbliven sommarfrukt som går under namnet ”röd gröt med flöde”, som spetsad med ovispad grädde smakade mustig sensommar.  No 12 är en stolt bagatell i krog-Stockholm och just därför så sympatisk.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset