Klockan 12.41, onsdagen den 13, förvandlades Montreal till ett helvete för tusentals studenter och deras oroliga familjer. Montreal sänktes i ett mörker, ett mörker av våld, rädsla och död.
Till Dawson college, med 10 000 engelskspråkiga studenter, en till synes lugn plats, kom skräcken i skepnaden av en galen skytt, klädd i svart, som lämnade 20 skadade och en död. Mannen själv dödades av polisen.
Hur ska man förstå orsakerna till detta våld? Frågorna kommer vara i på allas läppar i dagar, veckor och månader. Varför Montreal blivit offer för denna ondska, kan ingen förstå. Vi har hittills varit besparade vågorna av terrorism som drabbat New York, London och Madrid, men har drabbats desto mer av våld sprunget ur oförsonligt och obegripligt personligt hat, som det vi bevittnade i onsdags.

Varför har en skola åter blivit scen för detta våld? Alla drar sig till minnes dramat i december 1989, då 14 elever dödades av Marc Lépines skott. I augusti 1992 öppnade teknikläraren Valery Fabrikant eld i korridorerna på Concordia univeristetet och dödade fyra av sina arbetskomrater. I går lades den 13 september till den dystra histoiren.
Vi är aldrig förberedda på sådana här händelser. Men man måste bekömpa detta våld. I går fick lobbyn för vapenkontroll en god anledning att förnya sina ansträngningar.
I dag befinner sig hela Quebec i shock. Vad ska man säga till studenterna som måste gå tillbaka till skolan och leva med skräcken att det kan hända igen? Vad säga till föräldrar, familjer och vänner som drabbats.
Vad ska vi göra för att kunna sätta stopp för detta våld?

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset