Anna Stenberg, närmast kameran, och Estrid Raumaniemi.
Anna Stenberg, närmast kameran, och Estrid Raumaniemi.

Estrid Raumaniemi satte in en kontaktannons i Allers veckotidning 1974. Anna Stenberg svarade – resten är kärlekshistoria.

Estrid, 74, berättar att hon skrev om kontaktannonsen gång på gång innan hon till slut skickade in den.

– Jag funderade på om jag var ensam om att ha de tankar jag hade. Men sedan fick jag så många svar på min kontaktannons, en hel hög. Annas brev var den enda från Norrbotten. Men det tog väldigt lång tid innan jag tog steget att faktiskt ringa henne.

Estrid växte upp i Tornedalen och berättar att hon alltid vetat att hon är lesbisk.

– Vi hade utedass då. Det fanns postorderkataloger där och jag brukade titta på de vackra kvinnorna. Inte var jag så gammal då inte. Och så var jag väldigt förtjust i skolfröken. Jag har vetat om att jag gillar kvinnor hela livet.

När hon var i 20-årsåldern flyttade hon till Stockholm där hon blev gravid efter en kort relation med en man. Efter att ha ringt och berättat om graviditeten för sin mamma flyttade hon hem till Tornedalen igen där hon födde sin son.

LÄS MER: ”Här är tio framsteg för hbtq-personer i Sveriges historia”

När Anna, i dag 67, i sin tur svarade på Estrids kontaktannons var hon nyskild från mannen hon varit gift med i elva år och som hon hade två söner med.

– Jag har vetat att jag gillar kvinnor sedan jag var liten. Det har alltid bara funnits tjejer och kvinnor för mig. Men på den tiden skulle man gifta sig med en man, säger Anna.

Hon säger att hennes exman redan hade förstått att hon var lesbisk under tiden de var gifta och att han var förstående.

Både Estrid och Anna säger också att de tror att deras föräldrar alltid vetat att deras döttrar är homosexuella, och att det aldrig har varit ett problem för dem. Deras syskon reagerade lite grann på att de gick ut i tidningen med förhållandet när barnen började skolan.

– Men vi gjorde det för barnens skull. Så att det inte skulle bli tissel och tassel och frågor till barnen. Vi gick ut ärligt och uppriktigt och det vann vi på.

Anna säger att deras söner aldrig blev retade i skolan för att ha två mammor, utan i stället var deras hus ofta fullt av barn som gillade att vara i deras färgglada hem.

– Vi har varit så ärliga med vår kärlek från början och är fortfarande, så här många år senare. Jag är lika kär i henne i dag som jag var då. Vi har haft våra oenigheter, men det har väl alla människor som lever ihop.

LÄS MER: ”Nio råd till den som är på väg ut ur garderoben”

De tror att det hade blivit mycket mer skvaller om deras förhållande på den tiden om de hade hållit sig undan och inte sagt något. Men de säger också att de är medvetna om att folk tittar på dem när de går på stan och ser kära ut och de har flera gånger medverkat i intervjuer i tidningar.

– Vi gjorde det framför allt för våra barns skull, men också för andra homosexuella som inte vågar gå ut och vara den de är. Det är många som lever dubbelliv i stället. Det finns fortfarande fördomar i dagens läge. Men sånt bryr vi oss inte om, säger Anna.

För ett par år sedan var paret ifrån varandra under tre år.

– Sedan blev vi sams igen. Vi klarar inte av att vara utan varandra.

Återföreningen var något de firade stort genom att gifta sig år 2014 i Överluleå kyrka i Boden där de också bor, 40 år efter att de träffades för första gången.

– Det var den bästa upplevelsen vi någonsin haft. På bröllopsnatten somnade vi tätt ihop, den natten hade vi tagit ut för länge sen, säger Anna medan hon och Estrid skrattar högt.

Estrid och Anna i deras hem i Boden.

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset