Allt är inte dåligt på M/S Gerda, skriver Björn af Kleen. Men maten bör bli vassare, priserna med moderata och personalen mindre stadshotellhipp.
Allt är inte dåligt på M/S Gerda, skriver Björn af Kleen. Men maten bör bli vassare, priserna med moderata och personalen mindre stadshotellhipp.

M/S Gerda

BÅT. Det kanske mest nedslående med M/S Gerda, ett av de flytande schabraken som skinnar turister på Norr Mälarstrand, är att man riskerar att bli sjösjuk ombord utan att fartyget någonsin lämnar kajplats.

Gerda är inte direkt Titanic, när markiserna är nedfällda känns det som att sitta i husvagnens plastiga förlängningstält. Trots det gungar det då och då till, på ett industriellt och motbjudande vis.

Flertalet säsongsöppna båtrestauranger i Stockholm tycks lida av skev självbild: ens pråm förvandlas inte till en privatyacht på Rivieran bara för man lyckats komma över några meter kajplats på Kungsholmen. M/S Gerda belägger sin påstådda "Côte d’Azur"-stämning med en del exotiska växter, men för att rekvisitan ska övertyga borde någon ha plockat bort tuggummit på palmen närmast mig.

Självöverskattningen yttrar sig främst i prisnivån. Jag åt en havets risotto för 315 kronor. Riset smakade som det jag kokade på min studentkorridor innan jag hade förstått att kastrullen skulle vara försedd med lock. Den hummer som förmodligen ska motivera överträdandet av den heliga 300-kronorsgränsen hade genom ett olyckligt upplägg delvis färgats grön av en dillkvist. Det vatten som båtliv kräver, jag hade beställt vanligt naturell, kostade 36 kronor för en mindre flaska. Är krögaren skolad hos de somaliska sjörövarna? Detta är ett rån.

Allt är inte dåligt. Den nästan sushi-råa tonfisken med sockerärtor och sparris för 175 kronor till förrätt är mycket aptitlig, och huvudrätten grillad fjordlax med färskpotatis och hollandaise för 235 är inte sämre en trygg och generös lunchtallrik på Melanders. Men för att ställa upp som statist i 2000-talets Göta Kanal, varför startar ingen dokusåpan "Pråmen" med Adam Alsing i rollen som Efraim Långstrump?, bör maten vara vassare, priserna mer moderata och personalen mindre stadshotellhipp i sina turkosa jackar från We.

En taxi fram och tillbaka till ytterskärgården är förmodligen billigare än en helkväll på denna amputerade överklassversion av räk- och tacosbuffébåtarna.

VAR SKA VI ÄTA IKVÄLL? ALLA METROS KROGRECENSIONER HÄR

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset