I italienska Seiser Alm gör Charlotte Kalla sina sista förberedelser inför OS. Här med sin tränare Magnus Ingesson.
I italienska Seiser Alm gör Charlotte Kalla sina sista förberedelser inför OS. Här med sin tränare Magnus Ingesson.
OS Seiser Alm, TT

Charlotte Kalla väljer att åka senare till Asien än sina landslagskollegor inför OS i Pyeongchang.

Det är ett upplägg som ifrågasätts.

Hon kommer nog att ligga sämre till än dem som varit i Sapporo, säger sömnexperten Torbjörn Åkerstedt.

Det skiljer åtta timmar i tid mellan Centraleuropa och sydkoreanska Pyeongchang. Det är med andra ord en viktig aspekt i OS-förberedelserna att ställa om tiden på dygnet för att kunna vara fit for fight när det gäller på andra sidan jordklotet.

Resten av de svenska OS-skidåkarna påbörjade omställningen under förlägret i japanska Sapporo, dit de anlände tidigare i veckan.

Charlotte Kalla däremot landar på asiatisk mark först på lördag, exakt en vecka före första OS-starten.

Jag skulle säga att de flesta inte är helt anpassade efter sex-sju dagar. Därför kommer hon att ligga sämre till än de som varit i Sapporo, säger Torbjörn Åkerstedt, professor inom sömnforskning vid Karolinska Institutet och Stockholms universitet.

Det som krånglar till det är just att det är österut man ska åka. Och människans inbyggda biologiska klocka samt intaget av dagsljus är de stora bovarna i sammanhanget.

"Klockan står och dallrar"

Enligt Åkerstedt är människan som tröttast på dygnet vid fyra-fem snåret. Om man reser västerut till den nordamerikanska kontinenten så hamnar den här bottennivån vid eftermiddag/kvällstid i USA, och det blir därmed naturligt att gå och lägga sig på kvällen då allt dagsljus ligger före omslagspunkten. Däremot österut så ligger den vid lunchtid.

Åker man till Asien får man ljus på båda sidor om omslagspunkten. Och då kommer klockan att stå där och dallra. Då skulle man egentligen se till att få mycket ljus före middagstid och inget ljus allt efter middagstid innan man åker till Asien. Och det är inte så kul för de flesta människor att stänga in sig i ett mörkt rum, säger Åkerstedt.

Att första tävlingsstart, lördagens skiathlon, sker vid just morgon/lunchtid är därför heller inte optimalt, då det med andra ord sker på den tid på dygnet man är som tröttast – vilket dessutom påverkar prestationsförmågan.

Det innebär att man får tävla vid en väldigt dålig tid. Har man varit där en vecka innan har de flesta hyfsat anpassat sig, men de är inte helt anpassade på något sätt.

Och det är inte heller alltid som man vet när man verkligen har ställt om.

För de flesta människor slutar symptomen efter 5-6 dagar, även om biologin inte är helt omställd.

"Halv" ljusterapi för Kalla

Charlotte Kalla har så klart vidtagit åtgärder för att tidigt börja tidsanpassningen under sitt förläger i Seiser Alm.

Jag kommer att stiga upp lite tidigare och lägga mig lite tidigare och sen kommer jag ju vara på plats i OS-byn en vecka före första mästerskapsstart, säger Kalla.

TT: Har du funderat på mörkerrum eller ljusterapi?

Det är inget jag funderat på. Men jag vet att från tidigare erfarenhet, när vi drog över till Sapporo 2007, så var det viktigt att vara i gång på morgonen. Att tända upp rummen så att man verkligen inte var fortsatt halvsovande på morgonen.

TT. Så "halv" ljusterapi ändå?

Ja, precis. Så att man försöker aktivera sig i alla fall.
I italienska Seiser Alm gör Charlotte Kalla sina sista förberedelser inför OS. Här med sin tränare Magnus Ingesson.
I italienska Seiser Alm gör Charlotte Kalla sina sista förberedelser inför OS. Här med sin tränare Magnus Ingesson.
Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset