Liberalerna är i djup kris. Samtidigt ska de byta partiledare och överleva ett EU-val.

Liberalerna stod i princip still i valet 2018. På valvakan beskrev partiledaren Jan Björklund resultatet som att partiet ”brutit en nedåtgående trend och att det är på det vi ska bygga framåt.” Partiet gick från 5,4 procent till 5,5 procent.

Sedan dess har Liberalerna i stället fortsatta att dala i opinionen och partiet har gått igenom ett antal kriser som spelats upp inför öppen ridå. I de senaste opinionsundersökningarna når partiet knappt 3 procent. Enligt partiets egna eftervalsanalys lyckades de inte locka väljare på grund av otydlighet och ett bristande förtroende för Alliansen i regeringsfrågan.

LÄS MER: Därför lyckades liberalerna inte i valet – här är listan

De senaste veckorna har fortsatt att vara jobbiga för Liberalerna. Deras första namn till EU-valet, den populäre Cecilia Wikström, har petats efter att det kommit fram att hon får drygt 70 000 kronor i månaden från olika sidouppdrag. Samtidigt avslöjades det att riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl får boendeersättning på 8 600 kronor i månaden från riksdagen genom att hyra sin mans lägenhet i andra hand. Löfdahl har nu lämnat partiet efter påtryckningar men är kvar i riksdagen som politisk vilde.

Vem efterträder Björklund?

Händelserna utspelar sig samtidigt som det pågår en maktkamp inom partiet om vem som ska ta över efter Jan Björklund. Partiet var splittrat i omröstningen om att ingå i januariavtalet med den rödgröna regeringen och nu ser de ut att vara splittrade i valet av nästa partiledare. Erik Ullenhag, tidigare integrationsminister, ska ha förts fram som Jan Björklunds kandidat medan andra delar av partiet vill se Nyamko Sabuni, även hon är tidigare integrationsminister.

Vilken grupp som egentligen är starkast är svårt att avgöra, enligt Andreas Johansson Heinö, doktor i statsvetenskap och chef för Timbro förlag

– Styrkeförhållandena är svåra att avgöra. Björklund var väldigt skicklig på att känna av hur vindarna blåste i partiet och kunde se till att täcka upp i mittfåran, säger han.

Andreas Johansson Heinö tror att Liberalerna måste våga vara tråkiga för att lyckas dra sig upp ur krisen.

– Jag tror det finns en efterfrågan på partier som vågar erkänna att det finns komplexa problem som man inte bara kan bemöta med one-liners eller uttänkta talespunkter. Sen måste de våga prata om klass- och segrationsfrågor och vara det parti som säger att det finns både kulturella och ekonomiska aspekterna. De måste också ha en konflikt mot vänster för att öppna upp väljareflöden från det hållet, säger han.

Han tycker också att Liberalerna borde överge linjen om vad de är emot.

– De pratar för mycket om att de emot allting ont i världen och försöker framstå som indirekt väldigt goda men det är diffust vad man står för. Politik handlar sällan om ont mot gott och en liberal hållning borde vara att man är pragmatisk för vilka de bästa lösningar är på ordentliga samhällsproblem, säger han.

LÄS MER: Fem heta namn: De kan ta över Liberalerna efter Björklund

Inte säkert att JA står fast

Jan Björklund har lovat att januariavtalet kommer att stå fast oavsett vem som efterträder honom. Men det kan man inte vara så säker på, enligt Andreas Johansson Heinö.

– En ny partiledare kommer väljas med det mandat som han eller hon eftersträvar. Det kan komma fram kandidater som står för något annat än januariavtalet. Det är svårt att bli vald genom att först säga att man står bakom januariavtalet och sedan börja motarbeta det. Men man kan jämföra med hur KD och M lämnade decemberöverenskommelsen, både Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor svängde över när gräsrötterna krävde det. Ett sånt läge kan också uppstå, säger han.

Enligt en opinionsundersökning som gjordes innan de senaste kriserna får Liberalerna 3,8 procent i EU-valet och åker därmed ur parlamentet. I EU-valet 2014 fick Liberalerna 9,9 procent.

LÄS MER: Birgitta Ohlsson säger nej till ny L-kandidatur

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset