I en undersökning av Yougov svarar flest personer att minskad boendesegregation och fler mötesplatser för människor från olika delar av samhället skulle förbättra integrationen i Sverige. Företag och organisationer som satsar på just detta vittnar om en positiv utveckling. "Det är en tvåvägsprocess", säger Pegah Afsharian, medgrundare till Kompis Sverige.

I Svenska bostäders lokal i Husby i västra Stockholm hänger en stor tavla på väggen föreställande en karta över Husby. Kartan är prydd av röda, gula och gröna markeringar.

De är Järvabornas egna markeringar för var de känner sig trygga respektive otrygga i området, där det röda symboliserar otrygghet och de gröna mest trygghet.

– Det blev väldigt tydlig hur invånarna i Husby upplevde närmiljön. Många kände sig otrygga ju närmare centrum de kom, och tryggare desto närmare skogen de kom. Det är tvärtemot hur andra annars skulle uppleva det, säger Nurcan Gültekin, samordnare för social hållbarhet på distrikt Järva.

Järvaborna fick markera med grön markering var någonstans i Husby som de kände sig trygga, och med röd markering var någonstans som de kände sig otrygga. Det gula markerar var någonstans som de tillfrågade bor. Foto: Svenska Bostäder.

I en Yougov-undersökning på uppdrag av Metro uppgav 52 procent att de tycker att integrationen i Sverige skulle bli bättre om bostadssegregationen minskas, och 35 procent svarade att det behövs fler mötesplatser för människor från olika delat av samhället.

Kartan i Järva blev startskottet på ett feministiskt arkitekturarbete i Husby 2009 då man började rusta upp centrumet. Men det är också ett exempel på hur man än idag jobbar för att bygga bort just segregation. Det handlar om att inkludera medborgare och skapa mötesplatser för dialog om vad som är viktigt för dem i byggandet av till exempel en park eller ett torg.

Många kände sig otrygga ju närmare centrum de kom, och tryggare desto närmare skogen de kom.

Enligt Victoria Percovich Gutierrez på White arkitekter jobbar allt fler företag i dag med att hitta vägar för att inkludera medborgare i stadsplaneringen. Foto: Jesper Berg

Victoria Percovich Gutierrez är hållbarhetsstrateg på White arkitekter. Hon berättar att man under flera år sett att investeringar som läggs på fysiska miljöer och infrastruktur i områden med lågt valdeltagande, inte går hand i hand med de sociala miljöerna där. Det är en bidragsfaktor till ökad segregation. Därför har allt fler i branschen nu börjat jobba inkludera medborgare i beslutsprocesserna.

– Var man placerar cykelvägar och busslinjer är jätteviktigt för hur man kopplar det sociala och fysiska miljöerna. Det har stor inverkan på hur folk rör sig och vad man ser av sin stad. Och samma gäller framförallt våra offentliga rum. Var de placeras, av vem de designas och med vem de sedan drivs.

Hon berättar att arbetet med att skapa möten och inkludera medborgarna är steg i rätt riktning för att sudda ut de fysiska och mentala barriärerna som finns i vårt samhälle, och som bidrar till segregationen.

Integration är inte en envägsprocess

Men det finns även andra typer av möten som främjar integrationen.

Pegah Afsharian är 29 år och grundade tillsammans med Natassia Fry, 33, organisationen Kompis Sverige. De matchar ihop etablerade svenskar och nysvenskar i ”kompispar” med målet att de paret ska – på eget bevåg – lära känna varandra, och förhoppningsvis bygga en vänskap tillsammans. Sedan starten 2013 har de matchat ihop över 4 000 nysvenskar och etablerade svenskar.

­– Vi som etablerade svenskar måste förstå att integration inte bara handlar om att nya svenskar ska ta sig in i det svenska samhället, utan det är en tvåvägsprocess där båda måste inkludera varandra. Båda har ett ansvar, säger Pegah Afsharian.

Pegah Afsharian är medgrundare till Kompis Sverige som matchar ihop nysvenskar med etablerade svenskar. Foto: Kompis Sverige

Svårt hitta svenska vänner

En blåsig dag i augusti kom Dilruba Ahmed till Sverige från Bangladesh. Det är nu åtta år sedan hon kom hit som 28-åring för att studera och ta en master på KTH. I dag jobbar hon som forskningsassistent och bor i Täby utanför Stockholm. Men trots hög utbildning och bra boendesituation har Dilruba upplevt att det är svårt att hitta svenska vänner.

Camilla hjälper mig att intrigeras mer, för mig betyder det att veta mer och bete mig på ett sätt som gör att jag inte känner mig utanför.

– Jag har kompisar här från mitt land och på jobbet, men det är inte lätt att träffa någon svensk. Det har varit en stor utmaning på många sätt, säger Dilruba.

Hon hade länge haft en längtan om att hitta en ny vän. Det var bara för några månader sedan som hon via Kompis Sverige blev hopparad med Camilla Canbelli.

– I början när jag kom hit visste jag inte allt om den svenska kulturen eller om de svenska normerna. Om jag hade träffat Camilla då, hade hon varit den personen som skulle ha berättat om de för mig.

Hon menar att kompisskapet hade varit en bra grund för att lära sig om den svenska kulturen, lära sig språket och om det svenska systemet.

– Camilla hjälper mig att integreras mer, för mig betyder det att veta mer och bete mig på ett sätt som gör att jag inte känner mig utanför, säger Dilruba.

Camilla Canbelli, 29, och Dilruba Ahmed, 36, har blivit vänner genom Kompis Sverige. Foto: Mårten Björk

Camilla är född i Polen men uppvuxen i Sverige och pluggar till läkare. Hon anser att kompisskapet är viktigt för integrationen och för att öppna upp samhället och göra det starkare. Även om hon tycker att det är politikerna som måste komma överens om hur integrationen ska skötas, menar hon att samhället också behöver ta ett ansvar. 

– Det handlar om öppenhet för andra kulturer och människor med olika bakgrund och erfarenheter. Eftersom Sverige är ett mångkulturellt land är det viktigt att segregationen minskas och samhället stärks. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, säger Camilla. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset