NINA ÅKESTAM: För ett par dagar sedan hade jag den här krönikan färdig. Efter att ha hämtat mig lite från valresultatet (som faktiskt förvånade mig även fast det enligt många är naivt, på gränsen till idiotiskt, att inte förvänta sig att de bruna rösterna skulle bli fler än de gröna) samlade jag mig och skrev att jag faktiskt är glad ändå. Glad över att leva i en demokrati med högt valdeltagande, där allt fler blir politiskt intresserade, och där partiledardebatterna har lika höga tittarsiffror som Idol.

I ett sådant land kommer vi alltid att lösa de problem vi står inför, oavsett hur svårt det känns just nu, tänkte jag. Och förvisso har jag svårt att tänka mig att rösta på Alliansen, men egentligen har nog partierna mycket gemensamt i de viktigaste frågorna. Det kommer nog att ordna sig, det här.

Sen läste jag en statusuppdatering från migrationsminister Tobias Billström. Jag citerar honom ordagrant:

”SD och FI representerar bägge mörka, dystra och destruktiva krafter som delar in och delar upp vår befolkning. De måste bekämpas och bemötas i en diskussion som handlar om värderingar”.

Inför valet har det varit populärt bland sociala-media-aktivister på högerkanten att klumpa ihop Sverigedemokraterna och Feministisk Initiativ till någon slags allmän extremism, men hittills har ingen av proffspolitikerna stämt in, av förklarliga skäl.

Någon måtta på vad man kan slänga ur sig helt utan grund tror jag nämligen att de flesta tycker att det får vara. Jag röstade själv inte på FI och jag kan komma på många invändningar mot deras politik. Att de skulle bygga på ”mörka, dystra och destruktiva krafter” är dock inte en av dem.

Feministiskt initiativ bygger, som namnet antyder, på feminism. Feminismen är en rörelse för mäns och kvinnors sociala, lagliga och ekonomiska jämställdhet, och den finns representerad överallt i samhället. Över 50 procent av svenskarna säger själva att de är feminister. Tankarna finns på förskolorna och i styrelserummen och, om Billström har missat det, i hans eget parti.

Feminister argumenterar för olika sätt att uppnå målet jämställdhet, där FI står för en variant, MP för en annan, V för en tredje, FP för en fjärde, och utomparlamentariska grupper för ytterliga hundratals. Alla är inte alltid överens om medlen, men målet är gemensamt.

Komplicerat? Ja, ibland. Mörkt och destruktivt? Knappast. Feminismen bygger nämligen, i rak motsats till nationalsocialismen, på att lyfta fram och stärka allas individuella möjligheter. På den inte särskilt radikala idén att människor är mer än sitt kön, och att mångfald är bättre än enfald. Det är självklart för en majoritet av svenska folket.

Den minister som inte fattar det bör nog inte blir förvånad när väljarna uppmanar honom att lämna sitt uppdrag.

+ Valet är över: det är nog många som behöver pusta ut lite nu.

- Valet är över: läget i riksdagen gör att vi faktiskt inte har en aning om vem som ska bestämma de närmsta fyra åren.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset