Lucas Hertzman mötte motstånd i den feministiska protestgruppen Femen på grund av att han uppfattas som man, trots att hans könsidentitet inte är man, utan bara queer. ”Jag ser mig själv som en person, inte som ett kön.”
Lucas Hertzman mötte motstånd i den feministiska protestgruppen Femen på grund av att han uppfattas som man, trots att hans könsidentitet inte är man, utan bara queer. ”Jag ser mig själv som en person, inte som ett kön.”

Lucas Hertzman var nyligen med i aktivistgruppen Femen, som kämpar för jämställdhet. Men plötsligt var han tvungen att lämna den – för att han var man. Nu berättar han om den toppstyrda organisationen med kvinnobröst som sitt främsta vapen.

Privat

Lucas Hertzman utanför ryska ambassaden, här tillsammans med Louise från  Femen i Danmark.

Privat

Det är en tidig morgon i augusti när Lucas Hertzman, 19, möter upp tre tjejer i en lägenhet i Stockholm. På sitt bröst skriver han ”Gay rights = human rights” och pryder sitt hår med en blomsterkrans. De ska snart ta sig in på den ryska ambassaden för en aktion med nätverket Femen Sweden, en filial till den internationella organisationen som fått uppmärksamhet världen över för sina barbröstade protester. 

Bara dagar innan aktionen hade Lucas Hertzman varit på ett seminarium i Kulturhuset där han kom i kontakt med nätverket. Aktionen vid ambassaden skulle göra honom till fullvärdig medlem, vilket det fanns väldigt få av just då. Åtminstone i den svenska versionen.

– Jag ville verkligen vara med och hjälpa till för jag tycker att det behövs mer praktisk feminism. Det saknades något som Femen. De känns mer direkt eftersom man har ett mål och ett budskap som är väldigt tydligt, säger han.

Femen är en feministisk protestgrupp som bildades i Ukraina 2008. Gruppen blev internationellt känd efter att ha arrangerat toplessdemonstrationer i bland annat Paris, Tyskland och Vitryssland. I dag finns de i mellan tio och tolv länder och genom "sextremism" belyser ett hundratal medlemmar brister i jämställdhet och demokrati.

I dokumentärfilmen "Ukraina är inte en bordell", som handlar om Femen i Ukraina, avslöjades det nyligen att en av gruppens tidiga medlemmar, Victor Svyatski, ska ha tagit en ledande roll och handplockat snygga kvinnor till toplessprotesterna. Något som både den nuvarande ledaren Inna Shevchenko och Lucas Hertzman dementerar.

LÄS MER:  Man handplockar tjejer till toplessdemonstrationer

LÄS MER: Femen: Vi styrs inte alls av man

Men dokumentären, i kombination med internationella påtryckningar och allt fler svenska medlemmar, blev en dödsdom för Lucas Hertzmans medlemskap i Femen. Anledningen var att han själv är man, trots att hellre väljer att kalla sig för queer. Plötsligt, bara ett par månader efter sitt inträde, togs Lucas Hertzman bort från mejllistorna. Han fick varken vara med och planera eller medverka vid aktioner. Till slut kände han att han var tvungen att lämna organisationen.

– Att jag var med blev en väldig kontrovers i hela rörelsen. Men jag tyckte det var värt det. Jag ville ju bara göra det som var feminismens bästa. Men när Femen Sweden blev större så behövdes jag inte längre. Jag har även fått det uttryckt att jag skulle kunna bidra till ytterligare en ”mansskandal”.

Enligt Lucas Hertzman har det svenska nätverket mycket kontakt med andra Femen-länder. Han själv har träffat aktivister i Tyskland och på högkvarteret i Paris, där han bland annat träffade ledaren Inna Shevchenko. Men trots att länderna samarbetar växer problemen i takt med att medlemmarna blir fler, menar han.

– Det är alldeles för hårt styrt. Om man gör en aktion ska högkvarteret godkänna den. Den vi hade vid ryska ambassaden godkändes till exempel inte. Dels för att jag som man var med och dels för att en aktivist från Egypten, som hade ifrågasätt Innas sätt att styra nätverket, var med.

För en månad sedan fanns det en grupp Femenaktivister i Belgien som upplöstes då de var trötta på hur rörelsen styrdes, säger Lucas Hertzman.

– Utifrån det jag upplevt är det en sorts feminism som saknar jämställdhet. Det känns som att de driver en sorts könsapartheid och det är fler som håller med mig.

För att fortsätta sin kamp för jämställdhet har Lucas Hertzman nu startat en egen, queerfeministisk rörelse, tillsammans med fyra andra aktivister som också valt att lämna Femen Sweden.

– Vi kommer att utföra aktioner fast på vårt eget sätt. Vi vill ha en rörelse som inte utesluter någon för personens läggning eller kön. Jag vill inte säga allt för mycket men jag tror att man kommer märka när vi drar i gång.

Femen: Män får vara stöd men inte delta i aktioner

Enligt Femen Sweden är både män och queer-personer välkomna i organisationen, men bara kvinnor får delta vid aktionerna.

– Det finns flera män som är med och stöder Femen på olika sätt, men i aktionerna så är det kvinnor och tjejer. 

– Lucas har varit med i aktionen vid ryska ambassaden och en del foton,
det var jag som bjöd in Lucas. Jag tyckte vi var redo att ta det steget. Men jag har förstått under hösten att det inte blir samma utrymme. Det blir annorlunda, säger Jenny, som är talesperson för Femen Sweden.

– Att Lucas kan använda detta för att lyfta fram queerdebatten är bra för queer-debatten. De får göra hur mycket aktioner de vill, det tycker jag är jättebra. Men i Femen har vi bestämt att vi vill jobba för att stärka oss själva som kvinnor.

– Så aktiv som Lucas varit, hade jag gärna velat se någon tjej vara, säger Jenny till Metro.

Forskare: Protestaktiviteter ses som något ganska vanligt 

Emma Bäck, universitetslektor vid institutionen för psykologi på Lunds universitet, har studerat aktivister och dess psykologiska motiv. Hon menar att det främst finns två olika anledningar till att personer väljer att delta i aktivistaktioner. Dels handlar det om att man vill förändra något och dels handlar det om det sociala.  

– Och de sociala incitamenten har inte så mycket med utfallet att göra. Det kan snarare vara att det är en viktig del av ens identitet. Sedan finns det de som gör det av expressiva anledningar, vilket innebär att de mår bra av att uttrycka sina åsikter offentligt, säger hon. 

Emma Bäck menar att just extrema grupper ofta är väldigt slutna, eftersom det finns starka normer. Attityden gentemot protesthandlingar har däremot, enligt Emma Bäck, förändrats på senare tid. 

– Förr sågs generellt protestaktiviteter som extrema handlingar. Nu är det ganska vanligt, särskilt i Sverige.

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset