Jag är född på 70-talet och som många andra av mina generationskamrater har jag en nästan tvångsmässig inställning till att mysa. När helgen kommer SKA det bara lagas smulpaj och kollas på bredast möjliga underhållnings-tv i joggingbyxor, så enkelt är det. Det kvittar hur kulturella vi är under veckodagarna, hur många Richard Yates-romaner vi läser eller Tomas Keller-recept vi lagar oss igenom för vår blogg, men när det är helg vill vi ha Peter Settman och Santa Maria-tacos. Punkt slut.

Jag tror att detta beror på att när vi växte upp, i slutet av 70- och början av 80-talet, så vandrade fortfarande proggare över jorden. Dessa idealistiska vänstermänniskor dominerade media, underhållningsbranschen och skolan och tillsammans fick de oss barn att bära näbbstövlar, göra potatistryck och kolla på slarvigt animerade barnprogram där män i skägg och Gustav Vasa-frisyrer bodde i gruppsexkollektiv och sjöng Victor Jara i protest mot det ”internationella monopolkapitalet”, som Kalle Lind kallar det i sin rekordroliga bok ”Proggiga barnböcker”.

De få kulturimperialistiska andningshål vi 70-talistbarn hade var helgernas breda underhållnings-tv med ”Razzel” och ”Nöjesmaskinen” i spetsen, samt en gång om året: ”Kalle Anka” och ”Melodifestivalen”. Under dessa sporadiska tv-händelser fick vi äntligen en ursäkt för att skippa både krassemackan och klasskampen och i stället mysa med Herrljungacider, Vickningschips och det ordvitsande trollet Rulle.

Jag minns att jag tyckte att det var oerhört mysigt.

Så kanske är det denna rekordmysiga jungfrusil som jag, helgkväll efter helgkväll, försöker återskapa genom att slå mig ner framför breda underhållningsprogram jag innerst inne vet att jag kommer avsky? Jag vill verkligen att Danny Saucedo ska ge mig samma kick i Schlagerfestivalen som jag en gång fick när Werner och Werner sjöng ”Vår julskinka är lös”, men det händer aldrig.

I stället försöker jag och mina generationskamrater öka mysdosen. Vi ser till så att Schlagerfestivalen går från en dag om året till att dominera en hel årstid, vi uppfinner ordet ”fredagsmys” samt den ultimata mysdressen One piece och jag är ganska så säker på att vi snart lyckas klona Peter Settman.

+ Bästa breda underhållningsprogrammet just nu måste vara ”Sveriges mästerkock”. ”Flytta till fredag”, säger vi mysknarkare.
Vet egentligen inte vad som är tråkigast, Schlagerfestivalen eller folk som klagar på den.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset