Förspelet är mer spännande än huvudnumret på restaurang Gotland. Men den riktiga höjdpunkten är desserterna.
Förspelet är mer spännande än huvudnumret på restaurang Gotland. Men den riktiga höjdpunkten är desserterna.

Restaurang Gotland är en semesterkuliss mitt i city. Men Björn af Kleen saknar havets svall och måsars skri.

Lotta Bergseth

Visbys ringmur.

Lotta Bergseth

Lysande sorbet.

Lotta Bergseth

Nyfångad fisk.

Restaurangen heter alltså Gotland, den vita kortväggen pryds av ett storslaget raukfotografi och ­dit­satta spår av en stenmur syns längs fönstren.

En sådan regionalchauvinistisk tydlighet hade blivit parodisk om det avbildade landskapet varit till exempel Dalarna – tänk er en Stureplanskrog med kurbitstapeter och utställda dalahästar. Men i Stockholm i dag är det fullt legitimt att helt oironiskt dyrka Gotland – och därför är stämningen på denna lilla filial till Fårö vördnadsfull på gränsen till sammanbiten.

Det är knappast party­publiken som kräks ned kullerstenarna under Stockholmsveckan som hittills hittat till ”Gotland”. Tvärtom är det välkammade fyrtiotalister från Vasastan, pressade linneskjortor som längtar till sommar­påtandet på Sudret. De äter under ­tyst­låten konversation.

Det är i grunden kul att menyn är så konsekvent: till förrätt äter jag ett krämigt ägg från Hemse och en rökt laxfena från Sysne tillsammans med trattkantaller; alla förtjänade dock bättre än att dränkas i lite för smörig ramslök- och ärtsoppa (169). Godast på den begränsade förrättslistan – fyra rätter – är en gotlandsgris bakad i öl och salvia under tolv timmar, serverad med glaserad griskind och morötter (156).
 
Som ofta i denna gren – genomtänkt gourmet – känns förspelet mer spännande än själva huvudnumret: det gotländska lammköttet för 305 spänn var visserligen trevligt. De små skivorna ytterfilé är aptitliga och lammriletten – finfördelat kött kokat i fett – smarrig. Min piggvar i hummerbuljong för 325, gårdagens fångst i Katthammarsvik, tycktes lite hängig även om de små gula betorna från Stenhusegård var styva.

Min redaktör, jägarutbildad, hade ätit bättre rödvinsbrässerad oxkind i Italien – gotlandsvarianten för 295 tycktes honom halvtorr.

Sedan överrumplar ändå restaurang Gotland med en strålande själfull dessertmeny, som vi intar under stigande jubel med espresso och ett glas genomskinlig rom från ön. Saffranskokta korngryn med mandelmousse och salmbärssorbet – för 120 – smakar som en hippare ostkaka. En kladdig chokladterrin från Klintehamn – samma pris – landar med en drabbande smakrik pumpasorbet. Även sorbeten på havtorn smakar sött som sommar.

Restaurang Gotland är ingen heldagsutflykt. Men funkar fint som dessert­resemål.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset