Många av oss har döden på en armlängds avstånd. Andra möter döden dagligen i sitt jobb. Metro har pratat med läkaren, prästen, psykologen och begravningsentreprenören om hur de påverkas av sitt yrkesval och hur man möter personer i sorg.

Foto: Casells begravningsbyrå

Fredrika Moreau, begravningsentreprenör på Casells begravningsbyrå i Jönköping:

Hur valde du ditt yrke?
– Det är min flickdröm. Jag var med om en sak i sjuårsåldern som gjorde att jag bestämde mig för att jobba med att möta människor som är ledsna.

Vad var det som hände?
– Min bror drunknade när han var 15 år. Att vara barn och möta döden och sorgen på så nära håll väckte en tanke om att jag ville hjälpa till i sådana situationer.

Hur möter du döden i ditt yrke?
– Vi jobbar väldigt nära döden. Vi har alltid jour för att hämta avlidna personer. Många vill vara kvar och se hur vi gör och vilka vi är. Vi är noga med att presentera oss och berätta vad vi kommer att göra.

Hur går det till?
– När vi går fram till den avlidna så tänker vi på respekt och värdighet. Vi är ganska tysta. Vi får aldrig hämta den avlidna om inte läkaren dödförklarat personen. Sedan åker vi till bårhuset och lämnar över kroppen.

Vad händer sedan?
– Vi ringer inte och tjatar på familjer att de ska välja oss för hjälp med att planera begravning. Vi låter dem kontakta oss.

Hur påverkas du av att jobba så nära döden?
– Jag tycker att det är ett fantastiskt fint jobb som jag är tacksam och stolt över att ha. Nästan varje gång får man ett leende och kan skratta åt något. Glädjen och sorgen, livet och döden, är otroligt nära varandra.

Foto: Johan Hornwall

Peter Strang, överläkare och professor i palliativ medicin vid Karolinska institutet i Stockholm:

Varför har du velat jobba med människor i livets slutskede?
– Jag kände tidigt att jag ville jobba just med de svårast sjuka. Där kunde jag göra störst skillnad. I Sverige har vi varit bra på smärta och på att stötta psykosocialt mer allmänt, men vi har varit sämre på existentiella kriser med öppen dödsångest.

Hur stöttar man en person med svår dödsångest?
– Människor som vet att de har kort tid kvar behöver strategier för att hålla döden på ett lagom avstånd. En kvinna som var svårt sjuk i cancer sa en gång att hon önskade att det alltid skulle vara måndag förmiddag. Vardagen är underskattad, den blir en buffert mot döden eftersom döden aldrig kan vara vardag.

Hur har din syn på döden påverkats av ditt jobb?
– Jag har en positiv syn på döden. Det är alltid svårt att skiljas, men den sista tiden blir ofta lugn. Jag är inte orolig för döden, den är jag van vid.

Vad hade du gjort annorlunda i livet om du hade ett annat jobb tror du?
– Döden hjälper oss att få syn på livet. Jag har lärt mig att inte skjuta upp saker. Jag har rest mer, skrivit tankeböcker och romaner. Vid stora livsval brukar jag tänka på livets korthet. Om jag visste att jag bara hade ett år kvar, skulle det då kännas viktigt att göra den här saken nu? I så fall är det viktigt att jag gör det.

Foto: Svenska kyrkan

Åsa Meurling, präst i Svenska kyrkan:

På vilket sätt möter du döden i ditt yrke?
— Det är främst inför begravningar när man träffar de anhöriga och pratar om gudstjänsten och deras upplevelser. För många är det en ovan situation.

Finns det något som människor ofta inte vet om begravningar?
– Många har en bild av hur begravningar var förr, men i dag är de mycket friare, när det gäller klädsel och utformning. Många har exempelvis digital musik blandad med orgelmusik och dikter.

Hur orkar du jobba med döden så nära?
– Det är stor skillnad när det är ens egen sorg och andras. Men ibland kan det vara väldigt tufft. Men jag blir stark i tanken att det är jag som måste bära situationen. Det är också det som gör att begravningar känns som en av de viktigaste sakerna. Dels är det viktigt att få ett fint avsked och även stöd i den situationen.

Vad kan vara svårast som präst under en begravning?
— Att hålla ett griftetal kan ofta kännas som att kasta sig handlöst ut. Men jag har min gudstro, det är en styrka att vila i. Annars skulle man inte orka.

Foto: Privat

Patrick Anderlind, leg. psykolog:

Hur möter du döden i ditt yrke?
– Oftast handlar det om anhöriga till människor som har en svår pågående sjukdom eller som förlorat någon nära. Även människor som drabbats av allvarliga sjukdomar eller olyckor och överlevt behöver hjälp med att bearbeta det som de går igenom.

Hur kan man stötta den som har förlorat någon?
– Utgå inte från att du ska ta bort sorgen. Det finns inget rätt eller fel, vi sörjer olika. Visa och berätta att du finns där. Den sörjande måste få sörja men du kan underlätta på olika sätt. Var lyhörd och våga fråga.

På vilket sätt kan man hjälpa människor som har dödsångest?
– Det är viktigt att få sätta ord på och få beskriva sina tankar, känslor, farhågor och föreställningar kring döden. Att få hjälp att hitta modet att fortsätta leva trots vetskapen om det enda vi vet säkert, att vi alla kommer att dö.

Hur påverkar det dig att arbeta så pass nära döden?
– Det uppmärksammar mig på de egna begränsningarna, den egna sårbarheten och min framtida död. Det väcker känslor och tankar av olika art men framför allt känslor av rädsla, ovisshet och sorg och tankar av existentiell natur.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset