Den här texten är till dig som känner igen dig i en sån som mig. Den här texten är till barnen som är ensammast i Sverige, skriver Gabriella Kärnekull Wolfe
Den här texten är till dig som känner igen dig i en sån som mig. Den här texten är till barnen som är ensammast i Sverige, skriver Gabriella Kärnekull Wolfe

Första gången fick jag några hundralappar för en avsugning i en skog i Tyresö. Några dagar senare gick jag och köpte ett par vita jeans för pengarna, såna där som alla andra hade. Bara 15-åringar vet hur viktigt det är att få vara som alla andra, skriver Gabriella Kärnekull Wolfe.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

När jag var barn kände jag mig ensammast i Sverige. Jag var 15 år första gången jag träffade någon som betalade för min kropp. Jag kallade det inte prostitution, det var bara lite sex mot lite cash, dricka eller cigg. Det hade inget namn, och det behövde inte ha något namn, det var ju inget man skulle benämna.

Jag vet hur det är att skippa lunchen för att man “inte är hungrig”, och tio minuter senare sitta i en Volvo på väg till Peter, 45.

Första gången fick jag några hundralappar för en avsugning i en skog i Tyresö. Några dagar senare gick jag och köpte ett par vita jeans för pengarna, såna där som alla andra hade. Bara 15-åringar vet hur viktigt det är att få vara som alla andra.

Den här texten är till dig som känner igen dig i en sån som mig. Den här texten är till barnen som är ensammast i Sverige.

Jag vet hur det är att skippa lunchen för att man “inte är hungrig”, och tio minuter senare sitta i en Volvo på väg till Peter, 45. Kanske är du rädd när du sitter där, men sitter kvar för du vill vara som alla andra är. Kanske är du övertygad om att det här är det enda du är värd. Kanske är Peter den viktigaste vuxna du har, och du vet att sex och kyssar är det enda som gör att han stannar kvar. Du vill ha omtanke och kärlek som alla andra barn. Ingen har talat om för dig att omtanke och kärlek har alla barn rätt till utan att låna ut sin kropp.

LÄS MER: Agnes Arpi: Min flygrädsla gjorde att jag gick från tönt till klimathjälte

Ibland är du ledsen, men har ingen att vända dig till. Dina kompisar fattar inte och hela vuxenvärlden är skit. Männen i mobilen kan lyssna i timmar, om du bara ger lite mer, går över några fler gränser för dom.

Men ett ledset barn behöver inte kuk i halsen och hårda tag. När du är ledsen önskar jag att jag kunde se dig och ge dig varm saft och kexchoklad, för det är vad man ger ett ledset barn. Jag tänker inte lova dig att allt kommer att bli bra, för jag tror att du är trött på löften. Jag önskar att du kunde tro mig när jag säger att du är värdefull, men jag vet att det är svårt när man har lärt sig att man är värdelös.

Jag vill att du ska veta att du inte är ensammast i Sverige. När du är redo att berätta, är vi många som vill lyssna.

Gabriella Kärnekull Wolfe

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset