Virtus.pro tog "bara" silver i Epicenter, men det är ändå det som alla kommer att minnas enligt Metros esportredaktör Erik Glanell.
Virtus.pro tog "bara" silver i Epicenter, men det är ändå det som alla kommer att minnas enligt Metros esportredaktör Erik Glanell.

Virtus.pro som återuppstår från de döda gång på gång. Utan en pallplats sedan Dreamhack Las Vegas i februari slog de hål på superlag efter superlag för att säkra silvret, och nästan guldet, i Epicenter, skriver Metros esportredaktör Erik Glanell.

Man ringer begravningsbyrån för att man misstänker att det snart är dags. Den polska plogen har tagit sin sista suck. Alla är samlade för att bevittna hur kistan sakta sänks ner i jorden. Någon gråter. Det är smärtsamt.

Men så knackar det där inifrån. Helt plötsligt slås kistlocket upp och som en gubbe i lådan hoppar Virtus.pro ut utan en tillstymmelse till livströtthet.

Varsågod för pixibok-versionen om ett av världens mest seglivade Counter strike-lag. Ett av de mest älskade. Ett av de bästa.

Och samtidigt ett lag som gör livet smärtsamt.

I vissa stunder är det lika plågsamt att vara ett Virtus.pro-fan som att vara ett Ninjas in Pyjamas-fan. Match efter match, turnering efter turnering känns som en misslyckad bypassoperation. Bröstkorgen är uppbruten – hjärtat blottat – i tron att allt ska bli bättre, men så går det åt helvete precis varenda gång.

LÄS MER: Polackerna skrällde – skickade ut Faze ur Epicenter

Andra gånger är det det bara enhörningar och regnbågar. Som i Epicenter som spelades i helgen.

Det internationella megalaget Faze som hyllats från alla håll och som för bara någon vecka sedan tog över förstaplatsen i världsrankningen åkte ut i gruppen efter en avgörande match. Mot VP.

Det franska superlaget G2 som tog hem vinsten i Malmö masters i september puttades ut i semifinal. Mot VP.

Finalens bäst av fem blev en dragkamp som kommer att bli ihågkommen en lång tid framöver. Dels för att det avgjordes under övertid på sista kartan, men framförallt för att de dödsdömda återigen visade varför man aldrig ska ge upp.

Brassarna tog till slut hem guldet, men det är inte det som kommer att vara ämnet för historieböckerna. Det är Virtus.pro:s förmåga att gång på gång återuppstå från dess nästintill döda tillstånd.

LÄS MER: Heaton: Blir Faze ännu ett lag att falla platt efter smekmånaden?

Virtus.pro är troligtvis det lag med mest nitisk fanskara i hela världen. Att de lyckas behålla detta stöd efter sina långa vistelser i det djupaste av träsk är bara ett bevis på att fansen är precis lika ihärdiga som spelarna själva.

Det är också när de har varit där nere på botten som trycket varit som störst att göra det som alla andra proffslag skulle ha gjort för länge sedan. Förnya. Alltså kasta ut något gammalt, ta in lite nytt och hoppas på det bästa. Men det är inte så den polska plogen rullar.

I en intervju med The score esports sa Filip ”NEO” Kubski i september: ”Att ändra uppställning har alltid varit det sista möjliga alternativet. Vi har alltid fokuserat på att reda ut problemen med laget. Jag antar att vi alltid trott på potentialen i det här laget”.

Att ha den inställningen kommer av erfarenheten att gång på gång skrapa hakan i marken. Resa sig upp. Borsta bort dammet. Plåstra om sig. Komma tillbaka starkare.

Det finns många lag som borde se och lära.

LÄS MER: Hemliga samtalet kunde ha fått Olofmeister till Ninjas in Pyjamas

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset