”Fångad av en stormvind” in action. Det är nu det gäller. Right here, right now. Försöker göra lite schyssta moves för att förbättra mitt framträdande, men är inte helt säker på att det funkar.
”Fångad av en stormvind” in action. Det är nu det gäller. Right here, right now. Försöker göra lite schyssta moves för att förbättra mitt framträdande, men är inte helt säker på att det funkar.
Niklas Maupoix

I deathrow är stämningen om möjligt ännu mer tryckt. För varje person som går in får man hoppa fram en stol och varenda liten rörelse fångas av tv-teamet.

På tisdag drar det igång igen. TV4:as "Idol" med de nya programledarna Sanna Bråding och Mogge Sseruwagi. Metros reporter tog chansen att bli nästa Agnes och gick på uttagningen i Göteborg.

Mina förberedelser bestod dels av en del övande i duschen och dels av att gå in på TV 4:s hemsida för att få lite tips från gamla "Idol"-deltagare. Mitt självförtroende sjönk dock kraftigt när jag, nyss fyllda 30, läste vad förra årets trea Sibel Redzep skrivit: ”…och så är det ju bra om man inte är 30 år gammal, haha”.
Att jag också är betydligt äldre än de flesta upptäcker jag när jag kommer till uttagningen. I det överfulla väntrummet är stämningen minst sagt tryckt. En och annan sjunger upp, men de allra flesta sitter tysta och stirrar framför sig med nervösa, nästan vettskrämda ögon. Alla mina försök till kallprat blir brutalt avvisade.
– Nummer 15006! Dags att gå in i deathrow!
Shit, mitt nummer. Paniken kommer över mig och det enda jag vill är att springa därifrån. Men det gör jag förstås inte utan låter mig slussas in i det lilla rum som kallas deathrow där programledare Sanna Bråding kommer med glada tillrop och kamerateamet är riktigt närgångna. Sätter mig sist i raden. Killen bredvid mig är på gränsen till hysterisk av nervositet. Tjejen som ska in håller på att svimma och har totalt glömt bort vilken låt hon ska sjunga. Själv känner jag mig spyfärdig när en efter en kommer tillbaka från juryns dom, tårögda och besvikna.

GRAVALLVARLIGA
Trots att jag laddat med hur mycket coola kommentarer som helst faller precis allting bort när det blir min tur och jag står öga mot öga med juryn. Daniel Breitholtz och Peter Swartling är fullständigt gravallvarliga. Kishti Tomita småler och ser faktiskt nästan trevlig ut. Clas af Geijerstam börjar prata.
– Jaså, du är 30, då är du dubbelt så gammal som många som varit här i dag, så du borde ju ha en viss erfarenhet.
– Eh, ja, det är väl aldrig för sent att bli rockstjärna, haha.
Ingen skrattar. Svetten börjar rinna på ryggen och det hettar i ansiktet. Jaså, du ska sjunga Carola, varför det, är det den enda du kan eller? Känner mig lite träffad, elakheterna börjar direkt.
Så klämmer jag i med min ”Fångad av en stormvind”. Försöker göra lite schyssta moves men känner mig mer och mer som en idiot. Swartling och Breitholtz ser på gränsen till förbannade ut och jag slutar sjunga ganska snart. Några sekunders tystnad. Sen säger Swartling att det var ju inte många toner som var rätt där inte. Clabbe fortsätter:
– När din sång sprack försökte du desperat ta över Carolas moves men inte ens dom fixade du ordentligt.
Breitholtz:
– Vad du än sysslar med nu, så snälla, snälla fortsätt med det. Du går inte vidare.
Inte alls förvånande, och jag känner mig både lättad och samtidigt lite nertryckt i skorna när jag går därifrån, svårt sågad. Men nu har jag i alla fall provat och jag är långt ifrån missnöjd när jag går tillbaka till jobbet.
 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset