Kolumner Johan Norberg

Håll ögonen på växande Indien – trots landets fel och brister

JOHAN NORBERG: Först efter någon dag kommer jag att tänka på att näsduken inte är svart när jag snyter mig. Den smog som låg så tät över New Delhi senast jag var här finns kvar, men tar inte över som förr. Mycket annat är också annorlunda. Vägarna är bredare, men hålen i dem färre. Husen är ståtligare och staden har en tunnelbana. 

Det är nio år sedan jag var i Indien. Sedan dess har snittinkomsten i fördubblats och fattigdomen minskat med otroliga 200 miljoner personer. FN bedömer att andelen som lever i slum har minskat med en tredjedel. Undernäringen är stor, men har minskat med 36 procent sedan ekonomin öppnades 1991. 

Det är viktigt att berätta det då vi mest hör om landet när det gäller bråk med Pakistan eller övergrepp mot kvinnor. Det är realiteter, och det finns fortfarande en bottenlös fattigdom och grova människorättskränkningar. Det uråldriga och formellt avskaffade kastväsendet, som grundlägger segregation från födseln, kastar fortfarande långa skuggor. 

Men utvecklingen undergräver gamla auktoritära traditioner. Madhusudan Rao tillhör den lägsta klassen i kastsystemet – han är dalit, ”oberörbar”. Han växte upp i en liten by där han fick utföra arbeten ingen annan ville göra, men flyttade till storstaden Hyderabad för att leta bättre möjligheter. En morgon hörde han att ett företag hade brist på arbetare för att gräva ned telefonkablar, så han lovade att han kunde få tag på 25 arbetare redan samma kväll. Han lånade pengar och åkte till en by och anställde unga män. Företaget fick arbetskraft, männen fick lön och Madhusudan tjänade mer pengar på en dag än han sett under hela sitt liv. 

Han fick mer jobb och startade ett eget byggföretag. Den oberörbara hade blivit förmögen och uppfostrar nu sina barn att se individer och inte kasttillhörighet. ”I städerna frågar ingen vilken kast du tillhör”, berättar han.

När vi talar om Asiens framsteg tänker vi oftare på Kina, men vi har skäl att hålla ögonen på Indien. Trots landets fel och brister är det en stabil demokrati med en yttrandefrihet som folket glupskt utnyttjar. 2030 kommer Indien att ha världens största befolkning och om dagens trender fortsätter kommer Indien vara världens största ekonomi 2050. 

Det är en prestation i sig att landet håller ihop. Det består av 29 olika stater, med 1,2 miljarder människor som talar 17 olika stora språk och 22 000 dialekter. Indien är ”bara ett geografiskt begrepp, som inte har mer politisk sammanhållning än Europa”, förklarade Churchill. Lockelsen att spela ut grupper mot varandra finns inte i det styrande partiet. Men ändå fungerar landet. När indier ser att Europa försöka enas över språk- och nationsbarriärer skämtar de ibland om att det var på tiden att vi lärde oss av dem.

+ Lägre oljepriser
Mindre pengar till despoter i Ryssland, Venezuela, Iran och arabvärlden.

- Hetsjakten på rökare. 
​ Först sa politikerna att det var okej att jaga ut dem på gatan. Nu vill Folkhälsomyndigheten jaga bort dem från gatan också. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset