Kolumner Hillevi Wahl

Hårlössen bränner ut oss

Ser man på. Nu ska det utredas. Av Försäkringskassan. Det här med varför folk mår så dåligt, och framför allt kvinnfolk. Våra manliga politiker kan fortfarande inte begripa hur det kommer sig att kvinnor mår så mycket sämre. När vi lever i världens mest jämställda land. Vi har väl det bra? säger de och lägger huvudet på sned.

Men det hjälper inte. Inget huvud på sned i hela världen kan stoppa utvecklingen mot människor som drabbas allt oftare och allt svårare av psykisk ohälsa. 

Nästan fyra av tio sjukskrivna lider av psykisk ohälsa och det är framför allt bland kvinnor mitt i livet som den psykiska ohälsan ökat kraftigt. Tidningen Topphälsa har låtit göra en stor undersökning som visar att 36 500 svenskar blir utbrända varje år och att 6 av 10 kvinnor är rädda att drabbas. 

Bland småbarnsföräldrar skulle jag kunna tänka mig att den siffran är 9 av 10. Åtminstone såhär under vintersäsong när den ena kräksjukan och feber- och hostattacken avlöser varandra, bara för att avbrytas lite skojsigt med att någon kastar in en hårlössepidemi från vänsterflanken.

Ibland tänker jag att det nog är hårlössens fel alltihop, att vi blir utbrända. För man klarar allting, varenda vaknatt, alla äktenskapskriser, underbemanning på jobbet, alla besök på akuten med vildungen, alla nya konstiga räknesätt i skolan och tre begravningar på en säsong – men när lössen kommer, då faller allt. 

Eller, tja, ni vet vad jag menar. Det är sällan bara överbelastning på jobbet som gör folk utbrända. Egentligen kan man jobba hur mycket som helst, bara man får vila mellan varven.

Det är den där vilan som är så oerhört viktig. Och att man känner att man har någon form av kontroll på sitt liv. Att folk inte bara slänger in nya problem hela tiden. 

Alla vi som tränar vet hur viktig vilan är. Andningspausen. Vilan är nästan lika viktig som den fysiska aktiviteten själv. När man tränar hårt bryts musklerna ner. När man vilar byggs de upp igen. Man blir starkare än någonsin.

Samma sak gäller arbete eller familj eller detta att bara kunna vara en god samhällsmedborgare. Men vi har slutat vila. 

Vi är ständigt nåbara, vi söker hela tiden bekräftelse på Facebook, Twitter eller i mailen. Vi engagerar oss i allt och alla. Vi stänger aldrig av, vi bara skruvar upp oss ett varv till och kör på. 3 av 4 lever med psykisk ohälsa i sin närhet, och det är klart att det sliter. Ibland mer på de närstående än på den sjuke själv.

Skillnaden mellan män och kvinnor – och här kära Försäkringskassan kan jag bespara er massor med miljoner i utredningspengar – är att män är bättre på att göra en sak i taget. Av någon outgrundlig anledning så har vi kvinnor fått lära oss att en godkänd kvinna är en med simultankapacitet. Det är fullkomligt vansinne. Man ska göra en sak i taget och vila innan man går på nästa grej, annars går man under.

+ Våga vila Somliga av oss föds känsligare än andra. Med en hudlöshet och analysförmåga som gör att vi suger i oss allt. Det goda och det onda. Vi behöver vila ännu mer. Kom i håg det.


– Vi knyter näven i fickan Lågkonjunkturen gör att många inte vågar prata om sin psykiska ohälsa och be om hjälp på arbetsplatsen. Man är rädd att förlora jobbet. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset