Ingen spelare lägger sig medvetet, men den där riktiga desperationen att verkligen sätta stopp för dem saknas just nu, skriver Emil "HeatoN" Christensen.

Astralis tog sin femte stora titel för året i helgens major. Finalen blev en ren uppvisning i lagspel, taktisk briljans och i individuell skicklighet av snipern Nicolai “device” Reedtz.

Det råder inga tvivel om vilket som är det överlägset bästa laget – och landet – i världen på Counter strike. Mellan Astralis tunga titlar i Atlanta och London har landsmännen i North stuckit emellan och vunnit Dreamhack i Stockholm.

Det svider att erkänna, men i Sverige kan vi bara lyfta på hatten för dansk Counter strike och erkänna oss besegrade.

Och i samma andetag tänds det en gnista för mig.

Jag vet inte om ni känner likadant?

LÄS MER: Analys: Astralis innovation tar CS:GO till en helt ny nivå

Lika mycket som jag imponeras av Astralis seriositet – lika mycket känner jag att de borde ha råkat ut för tuffare motstånd på vägen till titeln i London.

Samma känsla har slagit mig flera gånger under året, så att det har blivit till ett mönster.

En känsla av att Astralis rivaler inte har viljan, drivet eller engagemanget som krävs att plocka ner dem från tronen.

Förstå mig rätt: jag tror inte att någon spelare lägger sig medvetet men den där riktiga desperationen att verkligen sätta stopp för dem saknas just nu.

Det är stundtals frustrerande att titta på, av flera skäl.

Dels för att kvalitén och talangen finns hos en handfull andra lag där ute för att kunna bli minst lika bra om de bara gav sig fan på att lyckas och offrade de sista procenten.

LÄS MER: Cloud 9 värvar Flusha – berättar om uppbrottet med Fnatic

På min tid var det något som var självklart. Jag hade max en vecka ledigt från Counter strike på ett helt år och ställde samma krav på mina medspelare.

Det är en stor uppoffring, men det är ingen magisk formel. Det handlar om att stanna kvar efter träningen och skruva på de sista detaljerna, nöta de där extra timmarna, för att kunna trycka dit sina värsta rivaler när det gäller som mest.

Det här är inget personligt mot Astralis.

Det handlar om att flera elitspelare där ute – i mitt tycke – har blivit nöjda med att ligga på en stabil nivå och prestera helt okej resultat.

Astralis är inget monster, ingen orubblig maskin. Det handlar om att verkligen vilja plocka ner dem från tronen.

Jag hoppas att vi ska hitta svenska talangerna med exakt det drivet i vår nystartade Elitserien i esport, som nyss drog igång. Tanken är att den ska etablera tävlingsformen i Counter strike på nationell nivå och samtidigt fungera som en brygga till elitlagen på världsscenen.

Tills vidare vill jag se den viljan hos fler spelare i topplagen.

LÄS MER: Astralis säkrade sin andra major-titel – spelade ut Na’vi

Kommentera denna artikel

Vad tycker du? Här har du möjlighet att kommentera denna artikel. Vi på Metro vill ha en öppen dialog där de som deltar respekterar varandras åsikter. Alltså förväntar vi oss att du håller en schysst ton. Du kan framföra dina åsikter på ett civiliserat sätt även om du inte håller med om andras. Vi tror på dig!

Här kan du läsa hela vår kommentarspolicy.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset