Gunnel själv.
Gunnel själv.

Gunnels krog i Gamla stan har rykte om sig att vara som New York. Björn af Kleen bekräftar att den vardagliga krogen verkligen är osvensk.

Björn af Kleen tycker att krogen känns som ett osålt Hemnetobjekt.

Svenska folket lägger numear lika mycket pengar på heminredning som på mat och livsmedel (21 miljarder om året). I kvarteret runt Skånegatan på Södermalm har andelen höginkomsttagare femdubblats de senaste tio åren samtidigt som låginkomsttagarna har halverats.

Bostadspolitiken har gjort innerstaden till ett getto för lydiga mellanchefer. Att dessa inreder sina bostadsrätter till små designhotell är tecken på en osäkerhet som går djupare än till bara smak, hävdar kulturgeografen Elisabeth Lilja i ett reportage i Svenska Dagbladet. Bostadslånen är så höga och anställningarna som garanterar dessa så otrygga att man alltid står redo att checka ut.

I en sådan miljö kan Gunnels Krog i Gamla stan framstå som gemytligt bestående. Gunnels Krog är inrett som ett Hemnetobjekt som aldrig säljs: på väggarna hänger fula fruktstilleben (med prislapp), på de rutiga dukarna står en röd ros garnerad med kitschig silversprej och lokalen är upplyst på ett sådant sätt att stämningen blir obönhörligt vardaglig.

Gunnels Krog är så genomgripande otrendig att mina killkompisar som bott en längre tid i New York påstår sig känna igen sig där: ”här finns en ägare/servitör som faktiskt är sur på riktigt”, skrev min kompis om föreståndaren Gunnel; en fristad i det stålborstade Stockholm.

Faktum är att det är väldigt mycket ”Goda grannar” över Gunnels Krog – den mysiga tv-serien som skildrade vardagen i ett eftersatt men vänligt hyreshus (!) i Stockholm under sent ­åttiotal. Huset rymde Iris Café, där den rödhåriga hysterikan Iris tråkade medel­ålders stamgäster ur kvarteret med ekivok vuxenhumor, på samma vågade vis som Gunnel på Lilla Nygatan i dag.

Man får knappt beställa dessert om man inte ätit upp sina varmrätter. En hovmästare av bestämd flourtantsmodell. Kvällen före nyårsafton åt jag överraskande bra sill – inlagd på örter och en skvätt sherry – för 98 kronor och en tung renskavsgryta för 142 kronor på ett porslin med orange detaljkant.

Mitt sällskap Lisa, som tog råraka och älgfärsbiffar för 98 kronor respektive 142 kronor, konstaterade att det smakade lite väl hemlagat, som  åttiotalet självt, en smak av allmännytta, blöta morotsstavar och kokt broccoli.

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset