Jag får ibland kritik för min passivitet på sociala medier – sanningen är förstås att jag förtjänar en medalj. Det skriver Metros editionschef Henrik Ek.
Jag får ibland kritik för min passivitet på sociala medier – sanningen är förstås att jag förtjänar en medalj. Det skriver Metros editionschef Henrik Ek.

Det pågår ett krig mot spridningen av falska nyheter och andra onda krafter på sociala medier. Kan vi, om vi ändå rensar upp, gör något åt spridningen av dina vardagliga nonsensposter också?, frågar sig Henrik Ek, Metros editionschef.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Vi snackar allt mer om “skärmtiden”. En av mina absolut bästa sidor är att jag är grym på att hantera just skärmtid. Alla andras skärmtid, alltså.
Jag får ibland kritik för min passivitet på sociala medier – sanningen är förstås att jag förtjänar en medalj.

LÄS MER: Elinor Karlin: Jag är livrädd för min inre rasist

I mitt flöde finns fotografen som helst vill pyssla med satir. Därifrån kommer en oändlig uppsjö av lustigheter och memes som skrämdumpats och smyckats med “kul” oneliners och diverse filter. Där finns också mellanchefen som helst vill vara poet och därför beskriver vardagshändelser med vad jag tror är innerlighet men som naturligtvis bara blir pekoral. För att inte tala om den hyperaktive polaren som lägger ut mer eller mindre identiska sekvenser från samma tillfälle, 10–15 gånger i rad.

Födelsedagshälsningar, för många utropstecken efter svenska fotbollsframgångar och tallrikarna med veganmat har jag typ lärt mig leva med. Det är den övriga smörjan som kräver min uppmärksamhet och som i grunden bara handlar om att någon annan vill synas, inte att jag ska få se något.

Födelsedagshälsningar, för många utropstecken efter svenska fotbollsframgångar och tallrikarna med veganmat har jag typ lärt mig leva med.

Problemen ser lite olika ut beroende på bekantskapskrets, men tidstjuvar finns i alla flöden. Alla har en person som stukat en fot, men i sin caption från sjukhuset bara delger informationen “hamnade här i kväll” i syfte att ragga sympatier och frågor om “vad som hänt, gullet?“.

“Avfölj då, om det är så jävla jobbigt”, tänker du. För det första kan sådana drastiskt kränkande handlingar leda till livslånga schismer. Och för det andra är det lättare om alla andra ändrar sina beteenden och inte jag. Jag har ju rätt.

LÄS MER: Abdulla Ahmed Miri: Min nyanlända vän vill inte behöva ta emot bidrag igen

Mest fascinerande är att de som är sämst på att nyhetsvärdera sina poster i just mitt flöde är folk i massmediesvängen. Släktingarna som särskriver har jag förståelse för att de ibland inte vet vad som är ämnat för offentligheten och inte, men ni kollegor? Vad hände med den gamla sanningen vi lärde oss på Expressen, “skriv kort, helst inte alls”?

Gör som jag, tänk efter innan du delar.

Henrik Ek, editionschef Metro

Plus: Oftast minns man “blocköverskridande” samarbeten som något positivt. Tror såväl Lööf som Löfven gör sig själva en tjänst.
Minus: Disciplinnämndens avstängning av Brynäs Niclas Andersén är det största skämtet i svensk hockeyhistoria.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset