På Brofästet kan du bli en del av den skramliga, smutsgula atmosfären – på ett bra sätt.
På Brofästet kan du bli en del av den skramliga, smutsgula atmosfären – på ett bra sätt.

Hornstull har fått sina första coola bar. Björn af Kleen ser en stadsdel byta skepnad.

Gustav Gräll

Vackert komponerat.

Gustav Gräll

Dryckesutbud.

När jag var liten och längtade till Stockholm tänkte jag alltid på staden som inbäddad i ett matt gult sken. Färgen kommer nog ursprungligen från motorvägsinfarterna, de där högt satta lyktorna som plötsligt lyste in och väckte en i baksätet när man närmade sig tullarna.

Stockholm är alltid som bäst när det badar i det där artificiella gula ljuset. Filmen ”Darling” var färgsatt så, lilla baren på Riche och nu även Brofästet, en ny krog i Hornstull med stora fönster mot

Liljeholmbrons biffiga ben. En bardisk i råbetong och industrilampor med matt gult sken. Här blir Hornstull stad på nytt. Brofästet är urbanromantik av bästa märke: äntligen ett alternativ till det provinsiella hippieideal a la Copacabana som under flera år märkt Hornstulls fattiga uteliv. 

Ett skäggigt entourage av innerstadshiphoppare tonsätter middagen med ett dj-set på högsta volym. Martin Kellerman tar ett förläget varv i lokalen. En konstuställning tycks vara på väg upp i källaren. Att ägarna tydligen bott tolv år i New York märks främst på sättet man låtit lokalen harmoniera med miljön: Brofästet får en att tänka på den massiva infrastruktuen i Tribeca och de där små självklara matbarena där, typ Smith and Mills.
 
Menyns fundament består av mellanrätter, mycket vackert komponerade av asiatisk eller sydeuropeisk karaktär. Vi äter en grissida för 120, guldskimrande och saftig med en klick butternut- och pumpapuré som inte känns ett dugg fet. Vi smakar friterade pilgrimmsmusslor för 150, spetsade på träpinnar med majonäs och sjögrässallad. Och slåss om en tallrik skivad wagyu, japanskt nötkött med ett trådigt coolt kartmönster i sig för 180.

Den enda tallriken vi inte slickade helt ren var full av anklever och strösslad med hallon och hasselnötter, men sådan matkonst passar sig faktiskt inte i Hornstull även om den blott kostar 150.  

Brofästet kan låta som ett enerverande stockholmskt ställe, så genomtänkt och liksom garderat att det borde bli outhärdligt och parodiskt i sin stilrena stiffhet. Men tvärtom tycks man som gäst liksom sjunka in och bli en del av den skramliga och högljudda atmosfären, vilket är hur alla verkligt lyckade koncept fungerar. Vi äter prisvärda, perfekt avvägda och proppfulla små dessertskålar med crème brûlée och chokladfondant och det var länge sedan som Stockholm var så vackert matt smutsgult.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset