I hjärtat av Hornstull ligger Ho’s, där menyn är en vandringsled som lämpligast beträds under en guides ledning.
I hjärtat av Hornstull ligger Ho’s, där menyn är en vandringsled som lämpligast beträds under en guides ledning.

Ho’s i Hornstull är en immig ­värme­stuga för kylslagna hipsters. Björn af Kleen rekommenderar pekinganka på alla hjärtans dag.

Utsikt från ingången.

Insynsvänligt.

Upplagt och klart.

Full fart en tisdag.

Först när det närmar sig midnatt och vi är ensamma förutom ett annat sällskap – kulturarbetare det också, däribland min journalistförebild Magnus Linton – inser jag hur extremt tätt borden är placerade på kinarestaurangen Ho’s på Hornsgatan. Det är nästan som att sitta i en bingohall. Ho’s ibland ganska påfrestande intimitet blir extra påtaglig vintertid när rutorna immar igen redan vid sextiden. Paradoxalt är nog detta en av restaurangens konkurrensfördelar. De många gäster som till vardags arbetar i mer eller mindre narcissistiska mediesammanhang uppskattar att få försvinna i mängden av likasinnade, slippa behöva spegla sig i rutorna för en stund. Ho’s är en kvällsbastu för namnkunniga kulturarbetare; rollerna rinner av dem. Mitt intryck är att Ho’s matmässigt är en ganska ojämn restaurang, men ojämn på det sättet att rätterna kan vara okej till lysande. Mer sällan usla. Säkrast är att göra sällskap med en erfaren stamkund – då den rara och lite jäktade personalen inte är vidare kommunikativ, kanske delvis på grund av språkförbistring. Menyn är en vandringsled som lämpligast beträds under en guides ledning (själv har jag ätit godast med den tofukunniga radioreportern Tove Leffler samt den kände mattwittraren Jesper Kling).

I år firade jag trettondagsafton med att äta min livs första pekinganka. En ankmiddag kostar 1 800 kronor för fyra personer (Ho’s säljer mellan fem och tio i månaden). Kvällen börjar med ett tjog friterade räkrullar (65 kronor på den ordinarie menyn), som stillar den värsta hungern men som i mitt tycke är för vardagsflottiga för en festlig trerättersmeny (varför inte ersätta dem med dumplings, som liksom ankan kräver förbeställning). Sedan själva ankan, blygt framställd utan närmare presentation. Hemligheten med pekinganka är dock, får vi veta senare, att den öppnas, fylls med bland annat stjärn-anis och sedan sys ihop för att hänga på tork en tid. Den göttighet som annars stannar i det feta skinnet tränger in i själva kroppen. Varpå köttet blir styvt och smakrikt. Smöra en tunn pannkaka med plommonfärgad sås, hiva på lösgjort ankskinn, kött och tunna grönsaksstänger. Vik ihop.

Efter denna kulinariska kulturaristokrat följer kinamenyns Nisse i Hökarängen: friterad banan med vaniljglass. Mysigt. Se där en utmärkt dubbeldejtsaktivitet för alla hjärtans dag. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset