En exoplanet som upptäcktes 2007 och fick namnet CoRoT-7b.
En exoplanet som upptäcktes 2007 och fick namnet CoRoT-7b.

Hur vet vi egentligen att andra planeter finns utanför vårt solsystem många ljusår bort och hur kan vi veta att universum expanderar? Frågorna är många när det kommer till rymden.

Vi vet en hel del om rymden. Men samtidigt finns det också väldigt mycket som vi inte vet. Det säger Katja Lindblom, föreståndare på det astronomiska observatoriet Slottsskogsobservatoriet i Göteborg.

– Vi kan ju inte se hela universum, vi är begränsade. Delvis är våra instrument begränsade och delvis är vårt läge i universum fullkomligt okänt. Vi är inte i centrum av universum och det kan mycket väl vara så att vi är i ett hörn och bara ser en liten del av allt som finns där ute.

När man letar efter exoplaneter så studerar man stjärnorna. Men stjärnor som ligger långt bort kan vi, även genom ett teleskop, inte se mer än som en liten lysande prick.

– I stället så måste man studera stjärnans ljus. Det gör man genom att använda sig av något som kallas för transitmetoden. Man tittar på stjärnan, och lyser den med samma sken hela tiden så struntar man i det. Men om det är så att ljuset förändras med så lite som en promille och det sker regelbundet så tittar man vidare.

LÄS MER: ”Därför kommer vi troligtvis inte att hitta liv i rymden”

Det kan nämligen innebära att det är en exoplanet som passerar förbi stjärnan. En annan sak man kan titta på är stjärnans rörelser. Om stjärnan har en jämn roterande rörelse runt sin egen axel är det antagligen inga planeter runt omkring den.

– Men om den vippar lite fram och tillbaka så tyder det på att den påverkas av dragningskraften från något annat. Om vi ska jämföra med vårt eget solsystem så räcker det med bara en planet som Jupiter för att få solen att vippa fram och tillbaka ganska mycket, säger Katja Lindblom.

Att bekräfta existensen av en planet är däremot inget som går fort. Man behöver studera stjärnan gång på gång för att vara säker på att man inte har gjort några misstag eller att det inte bara är ett tillfälligt gasmoln som åker förbi.

– Det är därför jag brukar bli irriterad när jag läser artiklar med rubriker i stil med att ”nu har den mest jordlika planeten upptäckts”. Faktum är att det finns mycket vi inte kan veta om planeter som ligger långt borta och vi har än så länge inte några effektiva instrument för att se huruvida en avlägsen planet i jordens storlek ens har en atmosfär, magnetfält, månar och så vidare.

Katja Lindblom säger att det enda vi kan avgöra är huruvida avståndet från stjärnan är lagom för att ha förutsättningar för flytande vatten, hur stor planeten är och vilken massa den har.

– Men man kan aldrig faktiskt se om det finns vatten på en sådan planet.

Ett av alla viktiga instrument man använder sig av för att studera ljus, till exempel stjärnornas ljus, är spektroskop.

– Med hjälp av spektroskop kan man ta reda på vilka grundämnen de består av, och det fungerar även på planetatmosfärer i vårt egna solsystem. Bara man kan se ljuset så kan man läsa av det. Det gäller avlägsna galaxer också. Spektroskop kan läsa av galaxer på flera tiotals miljoner ljusårs avstånd.

LÄS MER: ”Quiz: Hur mycket kan du om rymden?”

Katja Lindblom om …

… hur man vet att universum expanderar:

– Det har med riktning att göra. Man använder sig till exempel av rymdteleskopet Hubble för att studera avlägsna galaxhopar. Hubble läser av galaxernas ljusfrekvenser och är det något som rör sig bort så blir det rödförskjutet, rör det sig bort så blir det blåförskjutet. Tittar vi på avlägsna galaxhopar ser vi endast rödförskjutning.

… vad som är ”trendigt” att forska efter i rymden just nu:

– Just nu är de stora grejerna mörk materia och mörk energi, kraften som får universum att expandera ännu fortare. Det vet ingen varför den gör. Det finns massor av grejer kvar att upptäcka där ute.

… hur mycket mer det kan finnas i rymden:

– Man tror att Vintergatan, vår galax, har någonstans mellan 200-400 miljarder stjärnor. Statistiskt sett så borde ungefär 70-75 procent av alla dessa stjärnor ha minst en planet i omloppsbana. Sedan är rymden är inte alltid statistisk. När det gäller galaxer vet vi faktiskt inte hur många fler som kan finnas. Den mest avlägsna galaxen ligger ungefär 13,2 miljarder ljusår bort från oss.

LÄS MER: ”Fem svenska UFO-spaningar”

LÄS MER: ”Experten: Då bor vi på Mars”

LÄS MER: ”Christer Fuglesang: Så blir du astronaut”

LÄS MER: ”4 nya coola rymdupptäckter i år”

LÄS MER: ”9 rymdfenomen för dig som vill ha koll”

LÄS MER: ”Från Kiruna till rymden – så skulle Sverige kunna skriva rymdhistoria” 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om vetenskap rymden