En liten blyg sjuåring inom mig gråter när han kliver in i ett klassrum och plötsligt känner att det här är inte längre en värld där de ofria kan bli lite friare, skriver Göran Greider.

När jag för länge sedan gick i grundskolan satt det i samma klassrum alltid både ambitiösa plugghästar och elever som bara med största motvilja pallrade sig iväg till skolan. Men de satt intill varandra. De som kom från hem där all studietradition saknades, fick i skolan ändå möta barn från andra samhällsklasser. Mina föräldrar hade sex års folkskola. Ingen av dem kunde exempelvis förhöra mig på engelska glosor eller hjälpa till med matten när den blev för svår. Men jag blev en mycket ambitiös skolelev. En förklaring till det är att de socialt blandade klasserna jag gick i lyfte mig ett snäpp: Några i klassen visade för oss alla att skolan är självklar och viktig.

LÄS MER: Här är fem saker du behöver veta om Pisa-undersökningen

Min skoltid inföll långt före det fria skolvalet eller explosionen av vinstdrivande skolföretag, men också långt före den stora nedskärningsepoken på nittiotalet och framåt. Jag minns de splitternya skolböckerna. Man öppnade dem med extra vördnad just för att de var nya och mina egna fingeravtryck i dem var de första. Långt senare höll jag förundrad och förbannad i händerna de slitna och ibland helt ouppdaterade läroböcker som min dotter fick i skolan. Jag ska inte idealisera svunna skoltider. Lärare är i dag allmänt mer lyhörda än på min tid och mindre auktoritära. Men vissa saker var definitivt bättre för femton, tjugo eller fyrtio år sedan. I den nya Pisa-mätningen visar det sig att den svenska skolan i dag är bland de sämre när det gäller att kompensera för en svagare social bakgrund. Elevens sociala bakgrund ­– hur mycket böcker det finns hemma, föräldrarnas utbildningsnivå och så vidare – ­ är i dag mycket mer avgörande för hur det går för denna elev i skolan än tidigare. För femton år sedan hörde svenska skolan till de bästa i det avseendet.

Det gör faktiskt ont i hela kroppen när jag hör och läser om hur klassamhället alltmer tagit sig in i skolvärlden. Det fria skolvalet, som är en sorteringsmaskin, och den vinstjakt som dränerar skolan på resurser, förstärker den segregation som redan existerar. Många lärare och elever gläder sig nu åt att prestationerna i skolan verkar vara på väg uppåt en smula. Och det ska de glädja sig åt, även om mätningar av det här slaget är skakiga. Men sorgen, oron och ilskan borde vara ännu starkare över att vi numera har ett skolsystem som ökar skillnaderna mellan skolor och mellan sociala klasser.

LÄS MER: Göran Greider: Castro ska varken demoniseras eller romantiseras

Ja, jag vill skrika, eller snarare gråta tyst och inåtvänt, när jag ser detta. Och det som gråter i mig är också en liten blyg sjuåring som kliver in i ett klassrum och plötsligt känner att det här är inte längre en värld där de ofria kan bli litet friare, där de som är längst ner inte längre är lika mycket värda som de som är högre upp.

+ Patti Smith var det levande inslaget i Nobelceremonin när hon sjöng Dylan.

– Försäkringskassan underkänner allt oftare läkarnas sjukintyg. Myndigheten pressar de sjuka. Det är sjukt.

LÄS MER: Det går inte att komma åt klassorättvisor med normpolitik

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om politik skolan