Aarts inredning påminner om en funkislägenhet i Aspudden, skriver Björn af Kleen.
Aarts inredning påminner om en funkislägenhet i Aspudden, skriver Björn af Kleen.
Urban Brådhe

Hemtrevligt.
 

Sofia på Södermalm är ett av huvudstadens mest egensinniga restaurangkvarter. Området saknar tunnelbana, och därmed kommersiell genomströmning, vilket ger områdets krogar en charmig lågmäldhet.

Vid sidan om Matkultur, En Ful och En Gul, La Vecchia Signora och Hjördis finns nu Aarts Mat & Dryck, en hemtrevlig kvarterskrog i mellanprisklass som till inredning påminner om en stilren funkislägenhet i Aspudden med grönsaksfärgade väggar, oregelbundna stolsdynor och i mitten av restaurangen ett grön köksbänk med diskho som förstärker lägenhetskänslan.

Efter vardagsrumspastischerna på Kåken och Salongen kommer nu köksimitationen, med standardiserad folkhemsvibb. Också menyn tycks anpassad efter det äktsvenska konceptet – den genomsyras av en ljus men lite frän smak av ättika och äpple, inte olikt det kliniska skandinaviska vårljuset.

Jag kände mig lite som Johan i ”Scener ur ett äktenskap” när jag grundade med en snaps, en öl och en dansk rågsmörgås med tjälknöl på älg och äppelkompott – ett av fyra smörrebrödsalternativ (3 för 180 kr).

Vi smakade också på en vildsvinskorv med mjölksyrad vitkål för 98 kronor som hade en lätt bismak av ryamatta, aningen torr, för att inte säga smulig till konsistensen. Varmrätterna är ett saftigare kort. Den bräserade unggrissidan för 185 kronor badar i en fin rotfruktsbuljong. De sköra friterade lökringarna kan du smeta i en vit crème med körvel; lite dopp-i-grytan-göttigt. Min isländska kompis Magnea åt sin fjällröding för 234 kronor med skinnet på och Lotta godkände lammlägget i dillsås för 215 kronor, även om bismaken av pressgurka kan bli aningen frän i längden.

Aaarts mest kongeniala efterrätt är en havtornsparfait för 76 kronor med en bunt frilagda havtorn, vådligt beska bär i orange som man bara kan skölja ner men svenskt bondkaffe – eftersom restaurangen tjurskalligt nog ratat espresso. Vi åt en tidig och kall lördagsafton och jag tänkte under måltiden på min gamle vän Nisse Strinning, Stringhyllearkitekten som jag en gång hyrde ett rum av, och som hade uppskattat den lite kärva funktionalismen på Aarts Mat & Dryck.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset