Rydbergs är inte samma sak som på Hjalmar Söderbergs tid, enligt Björn af Kleen.
Rydbergs är inte samma sak som på Hjalmar Söderbergs tid, enligt Björn af Kleen.

Nu fylls Drottninggatan av hungriga Stockholmsturister. Björn af Kleen vandrar i Hjalmar Söderbergs fotspår men fastnar i en turistfälla.

Ludvig Thunman

Rydbergs är inte samma sak som på Hjalmar Söderbergs tid, enligt Björn af Kleen.

Ludvig Thunman

Uteservering.

Jag läste nyligen Hjalmar Söderbergs klassiker ”Den allvarsamma leken”, en tragisk kärleksroman där huvudpersonen Arvid Stjärnblom i tid och otid frekventerar Stockholmsrestaurangen Rydbergs. Jag blev sugen på att vandra i Stjärnbloms fotspår.

Det skulle visa sig lättare sagt än gjort: det Rydbergs som Hjalmar Söderberg namndroppar i sina romaner var nämligen Rydbergs Hotell på Gustav Adolfs torg, som sedan länge gått ur tiden.

Den nutida krogen Rydbergs på Drottninggatan 88, med heltäckningsmattor, träpanel och en ansenlig mängd författarpoträtt, har bara snott namnet från det litterära hotellet i fråga; ett slags varumärkeskapning som möjligen kan ursäktas med att Författarförbundet ligger i samma hus.

Är Rydbergs värt sitt namn? En varm tidagskväll i maj tvingas jag konstatera att krogen i huvudsak är låtsaslitterär. Ingenting i maten, i bemötandet, i servicen erinrar om att läsa Hjalmar Söderbergs njutbara prosa. Snarast känner man sig som besökare fjättrad i sin fula samtid. Rydbergs är en turistfälla som använder litteraturhistorien som lockbete.

Signaturrätten biff Rydberg för 270 kronor, döpt efter hotellet, här kallad ”Husets klassiker”, är visserligen god – men betydligt flottigare och mer slarvigt komponerad än samma rätt på till exempel PA på Riddargatan (som nog bättre förvaltar Hotell Rydbergs arv som hangout för Stockholms alkoholiserade litteratörer).

Kalvlever anglaise med grillat sidfläsk för 195 smakar också bra, även om de oskalade potatisarna ser väl brutala ut. Oförsiktigt mölar vi en bit chokladtårta för 115 och glass med varma hjortron för 110.

Men trots dessa sötsaker känner jag mig sur: Varför är det så tomt vid borden? Varför är servicen så sävlig? Varför är det inte mer som förr?

Hjalmar Söderberg kallade sitt författarskap för en ”smal men klar stråle”. Under natten efter måltiden vaknar jag av de mardrömmar som följer när man ätit för fet mat för fort.

Stockholm stad borde skaffa sig en kulinarisk motsvarighet till Skönhetsrådet, som ser om och rustar upp gamla klassikerkrogar. Rydbergs först ut och Tennstopet sedan

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset