”Vissa så kallade anti­rasister ursäktar sig också genom att säga att för­domar inte alls har att göra med rasism, utan om en kulturkrock”, skriver ”Nathalie”.
”Vissa så kallade anti­rasister ursäktar sig också genom att säga att för­domar inte alls har att göra med rasism, utan om en kulturkrock”, skriver ”Nathalie”.

Det är lustigt hur vi som kallar oss för antirasister kan kläcka ur oss så rasistiska kommentarer. Men det är precis vad vi gör hela tiden, skriver Nathalie.

Vem, som är uppväxt under 2000-talet, har exempelvis inte sjungit med i ramsan ”mamman är kines, pappan är japan, stackars lilla barn”? Vem har inte, åtminstone en gång, frågat en person med utländskt påbrå om den känner sig svensk, eller bett en asiat att säga en mening på kinesiska?

Det är lustigt hur vi vita kallar oss för antirasister utan att fundera på vad det faktiskt innebär. Faktumet är att rasistiska handlingar utförs oftare än vad vi är medvetna om. I stället blir vi kränkta om någon på­pekar att vi har betett oss fel, och vi svarar med avhuggna, ­defensiva meningar, som ­tyder på hur sårade vi blir. ”Hur kan DU kalla MIG rasist?” och ”men du vet ju att jag inte menar så”. Resultatet blir en gråtfest där den förtryckta personen tiger, och där vi öppnar backluckan för strukturell rasism att löpa vidare.

Vissa så kallade anti­rasister ursäktar sig också genom att säga att för­domar inte alls har att göra med rasism, utan om en kulturkrock. De kan helt enkelt smita undan genom att hävda att de ”bara inte förstår sig på dem andra”. Men om det är kulturkrockens fel, hur kommer det sig att mötet med ­amerikaner och fransmän inte blir lika negativ som mötet mellan oss och Mellan­östern?

Nathalie

Detta är en insändare. Det är personen som skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

LÄS MER: Insändare: Vi vill inte ”brännmärka” något ord

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om rasism