Fisken är ljuvlig.
Fisken är ljuvlig.

Sayan Isaksson fyller ett hål i Stockholms restaurangvärld med en smaksäker matbar i Vasa­stan. Metros Jonas Cramby finner perfektion.

Gustav Hugosson
Maten består av många små rätter, så dela gärna med varandra och ta in så många rätter ni bara orkar.

Gustav Hugosson

 Krogrecension: Shibumi – Fem glober

I källaren till Esperanto och Råkultur har Sayan Isaksson öppnat sin variant av en izakaya – ett slags japansk småstökig matbar dit folk kan gå efter jobbet för ett par läckra smårätter, några skålar sake och en stunds okontrollerat fnissande.

Variant, skriver jag, för naturligtvis har Sayan Isaksson inte lyckats hålla sina klåfingriga fine dining-fingrar från konceptet utan skapar med Shibumi något lite mindre traditionellt och mycket mera egensinnigt.

För det första dricks det till exempel inte bara ljust öl och risbrännvin till maten – på dryckesmenyn trängs även läskande små rieslings och asieninspirerade cocktails av bartendern Hampus Thunholm. Dry martinin serveras i ett ostronskal och bloody maryn smakar som att bli mulad med kimchi (på ett bra sätt). Min favorit är dock Rio Grande – en vacker liten sour med både bourbon och tequila för alla oss som inte kan bestämma om vi är sugna på en Margarita eller en Whiskey Sour. Perfektion.

Maten består, uppenbarligen, av smårätter och behöver ni vägledning där så gäller helt enkelt strategin att smaka på så många som möjligt. Så dela med varandra, smaka av bordsgrannen och ta in så många ni bara orkar och har råd med.

Sashimin är naturligtvis felfri och smakar ljuvligt med en syrlig cocktail. Tartaren görs på hängmörad biff, lax eller pilgrims­mussla och skopas upp med ett nyfriterat räkchips. Genialt i all sin enkelhet. Världens bästa chips och dip. Fredagsmys för lyxorektiker.

Vi äter även ljuvliga knivmusslor, halmgrillad vaktel, kalvbräss i curry, kycklinghjärtan, gyoza och perfekta små sliders med short ribs, kimchi och majonnäs. Men här kan även vegetarianen festa loss: Såväl majstempuran som äggplantan i dashi och den glödbakade sparrisen med senaps­mison är mycket goda. Och som avslut –små supergulliga glasstrutar med handgjorda, asieninspirerade glassorter som miso, matcha-te och adzukiböna.

Men det är inte bara fantastiskt gott på Shibumi, det är trevligt också. Man känner närvaron av en stark matpersonlighet och inte minst är det kul. Att skicka små tallrikar fram och tillbaka mellan varandra. Provsmaka, peta, prata. Fnittra okontrollerat. Ja, det är ett väldigt socialt sätt att äta. Ett perfekt sätt att umgås. Det här är exakt vad Stockholm har saknat.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset