Jack Werner skriver i sin kolumn om den nya ägaren till Metro, som har hunnit figurera i det massmediala rampljuset innan sitt förvärv.
Jack Werner skriver i sin kolumn om den nya ägaren till Metro, som har hunnit figurera i det massmediala rampljuset innan sitt förvärv.

Den som går igenom Mats Qvibergs inlägg på sociala medier hittar tecken på att han inte bara vänder sig mot journalistik om honom själv.

”Jag har lite att säga till om, om jag tycker de gör något fel.”

Så säger han, mannen som precis blivit denna tidnings ägare, till SVT. Mats Qviberg, legendarisk och kontroversiell affärsman, har genom ett investmentbolag köpt Metro. Det låter på honom som att han tänker påverka dess innehåll. Då har han inte frågat Metros chefredaktör, Eric Ljunggren. ”Det fungerar inte så. Jag har aldrig varit med om – och skulle aldrig acceptera – att låta det dagliga nyhetsarbetet styras av en ägare”, sade han dagen då köpet utannonserades.

Tack och lov. Medieägares arbete är just att sköta ägandet – affären. Se till att tidningen går med vinst och kan fortsätta ge sina journalister och annonsförsäljare lön. En medieägare ska absolut inte påverka tidningens innehåll. Då skulle medierna riskera att urholkas till megafoner för sina rika ägare, och den som skulle bli lidande är medborgaren som blir utan journalistiken. Det är därför Qvibergs uttalande om att han har lite att säga till om, om han tycker Metro gör något fel, är oroande.

LÄS MER: Mats Qviberg om varför han satsar på Metro: ”Har varit väldigt medieroad i hela mitt liv”

För vad kan Qviberg tänkas tycka är fel? Tja, till att börja med: journalistik om honom själv. När hans inblandning i den så kallade HQ-affären granskades av SvD var han chockerande frispråkig. Carolina Neurath och Patricia Hedelius, båda respekterade och prisvinnande ekonomireportrar, var enligt Qviberg inga ”rocket scientists”. ”Att köra om dem kan inte vara så svårt”, sade han till Dagens Media. Tonen mot de båda kvinnorna framstår som ännu beskare, om man vet att Qviberg tidigare sagt att ”det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män” och twittrat bilder av kvinnors rumpor. Och apropå det uppmanades Olle Zachrison, SvD:s dåvarande redaktionschef, av Qviberg att ”ta sig i brasan”.

LÄS MER: Metros chefredaktör om ägarbytet: Kommer inte påverka journalistiken

Den som går igenom Qvibergs inlägg på sociala medier hittar tecken på att han inte bara vänder sig mot journalistik om honom själv. Den fjärde november twittrar han uppskattande om en klimatförnekarbloggs sanslösa konspirationsteori om att klimatförändringarna skulle vara påhittade av någon sorts hemlig elit. I ett inlägg med rubriken ”Integrationskatastrofen” skriver samme bloggare om de ”vänsterextremistiska journalister som invaderat våra stora tidningar och Public Service.” ”Bra läsning”, twittrar Qviberg om texten. Och på Facebook sprider han, symboliskt nog, ett viralgranskat fejkcitat av Donald Trump.

LÄS MER: Jack Werner: Så klickas en vandringssägen in till riksdagens äldrevårdsdebatt

Den syn på journalister och journalistik som Qviberg visat upp ovan är inte någon som bör få komma nära redaktionsgolvet. En frisk redaktion – Metros redaktion – fattar sina egna redaktionella beslut. En vettig ägare respekterar dem, oavsett vilka åsikter han själv har. Mats Qviberg bör förstå det. Det är ju mycket riktigt inte någon ”rocket science”. Det är fri, oberoende journalistik. Det är hårt arbetande, samvetsgranna och alltid nyfikna journalister. Det är Metro.

+ I Uppsala har, på den anonyma chattappen Jodel, en lång spökhistoria utspelat sig i realtid de senaste veckorna. Det är osannolikt, kusligt, supermärkligt – och fantastiskt.

– Att Expressen livesände om en singelolycka där en bilist dog efter att ha kört in i ett träd. Allt är inte rimliga föremål för livesändningar.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset