"Det har blivit politikens högsta mål att gå till val med vad man inte vill".
"Det har blivit politikens högsta mål att gå till val med vad man inte vill".

I Sverige har vi återigen upplevt en hel valrörelse som inte gått ut på något annat än att hålla andra partier borta från alla former av politiskt inflytande, skriver Jacob Bursell.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Dominic Cummings heter en 47-årig brittisk småbarnspappa med tunt hår, en examen från Exeter College och, verkar det som, ett hyfsat skarpt intellekt. Han är dock inte Storbritanniens mest populäre kille. I helgen såg jag Benedict Cumberbatch porträttera honom i ”The Uncivil War” – filmen om Brexit. Åtminstone här, i tv-rutan, får Cummings vara den stora hjärnan bakom utträdesförespråkarnas kampanj.

LÄS MER: Jacob Bursell: Sälj det statliga Svenska Spel

Cumberbatch karaktär är en socialt obegåvad strateg som helhjärtat föraktar hela den politiska scenen. Ändå åtar han sig motvilligt uppgiften att leda lämna-kampanjen, och mycket av filmen handlar sedan om hur Cummings tar hjälp av ett kanadensiskt it-bolag för att väcka liv i Storbritanniens alla soffliggare. Vilket han uppenbarligen lyckades med.

Det har liksom blivit politikens högsta mål att gå till val med vad man inte vill, i kontrast till det man verkligen vill

Det finns dock en scen där Cummings i en kreativ seans gjuter själva grunden till hela lämna-sidans strategi. Det är en scen som sätter fingret på något ganska allmängiltigt, och som lär kunna sägas även om Sverige. Ute i landet finns fickor av frustration och missnöje, och som vuxit i etablissemangets skugga i decennier. Det enda lämna-kampanjen behövde göra var att sticka hål på fickorna (med Facebook-annonser) och låta innehållet välla ut.

I Sverige har vi återigen upplevt en hel valrörelse som inte gått ut på något annat än att hålla andra partier borta från alla former av politiskt inflytande. Det har liksom blivit politikens högsta mål att gå till val med vad man inte vill, i kontrast till det man verkligen vill, vilket förefaller ha varit traditionen.

LÄS MER: Jacob Bursell: Ta hjälp av militären och stäng ner Familjeliv

Men när sedan folk nesligt nog ville något annat ändå, krävdes det fem månader av kuckilurande under bordet för att få till ytterligare en så kallad överenskommelse vars enda egentliga syfte är att andra partier inte ska få säga ett pip om landets framtid. Då är det lätt att börja tänka på Dominic Cummings fickor.

Eller som han själv säger i filmens avslutande scener: samma trötta politik med kortsiktigt tänkande och småsint skitsnack

Det kanske faktiskt hade varit taktfullt att uppmärksamma dem medan de bara var just det: fickor. Eller som han själv säger i filmens avslutande scener: samma trötta politik med kortsiktigt tänkande och småsint skitsnack. Jag hoppades att någon med ett uns fantasi eller vision eller strävan kunde se att det fanns en möjlighet för något att hända. Men icke.…

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om politik