Det är tur att någon alls vill företräda resten av oss.
Det är tur att någon alls vill företräda resten av oss.

Man vill ju tro att det här är tider då politikerföraktet växer. Då vill jag ändå säga att det är tur att någon alls vill företräda resten av oss. Att döma av ledamöterna i valberedningen i vår bostadsrättsförening är det just nu inte superhippt med föreningsengagemang, skriver Jacob Bursell.

När jag nu under ett par månader har betraktat hur partierna träter om makten, så undrar jag ibland varför de existerar överhuvud taget. Och det finns tillsynes begåvade människor som har tänkt på det här. Partierna ska knyta ihop civilsamhället och staten, heter det i den senaste Demokratiutredningen.

LÄS MER: Jacob Bursell: Ingen vill fatta beslut om vem som ska bo i Sverige

De ska tydligen också vara redskap som artikulerar medborgarnas intressen, och aggregera olika intressen i samhället. Och visst, på något vänster måste ju folks åsikter masseras för att kunna resultera i någon slags politik.

Hur som helst. Man vill ju tro att det här är tider då politikerföraktet växer. Då vill jag ändå säga att det är tur att någon alls vill företräda resten av oss. Att döma av ledamöterna i valberedningen i vår bostadsrättsförening är det just nu inte superhippt med föreningsengagemang.

En gång i tiden var de ju ståtliga folkrörelser. I dag samlar de en bråkdel av befolkningen.

Nutidsmänniskan har annat att tänka på än att dra strån till stacken. Det finns ju exempelvis Netflix, Twitterfejder och åtskilliga andra viktiga saker att lägga sin värdefulla tid på. Att då masa sig iväg efter jobbet och ställa fram stolarna till något lokalt partimöte skulle kunna betraktas som lite beundransvärt.
Men det där kanske också är förklaringen till att ingen vill vara med i partierna längre.

En gång i tiden var de ju ståtliga folkrörelser. I dag samlar de en bråkdel av befolkningen. Tittar man på de som faktiskt är engagerade, inte de som endast är medlemmar, så finns det knappt några partier kvar.

LÄS MER: Jacob Bursell: Vi borde göra Västerås till ett bostadsexperiment

Jag vet inte om det säger något om den gudsförgätna röra som våra företrädare nu som bäst försöker ta sig ur. Men det är lite sorgligt att tänka sig att den politik som som man nu försöker producera kommer ur ett folkligt engagemang som kanske inte är större än det man skulle kunna uppmäta i landets alla syföreningar.

Men oavsett verkar det ibland vara lite ont om syre i svensk politik.

Kanske innebär det att det där redskapet som ska knyta ihop folket och staten inte längre fungerar som det var tänkt. Det kanske helt enkelt inte är hundra procent vettigt att låta demokratin utgå från organisationer som ingen vill vara med i.

Eller ska man bara skylla sig själv om man hellre kollar på Netflix än att ställa fram de där stolarna? Förmodligen. Men oavsett verkar det ibland vara lite ont om syre i svensk politik. Det vore skönt att vädra lite.

Jacob Bursell, Kapitalet.se.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset
Mer om politik