"Hur gynnar det mig att kulturminnen sprängs bort för att bygga bostäder?".
"Hur gynnar det mig att kulturminnen sprängs bort för att bygga bostäder?".

Som i många andra större samhällen råder här någon slags utvecklingsbonanza. Det finns inte en markplätt som är fredad. Men jag förstår inte riktigt hur det skulle gynna mig att parker och kulturminnen sprängs bort för att ge plats åt nya bostäder?, frågar sig Jacob Bursell.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Det finns ett manifest på Stockholms kommuns hemsida under rubriken: ”Stockholm växer. För dig”. Man kan tänka sig att någon reklambyrå funderade i veckor innan de stoppade dit den där suggestiva punkten. Men jag begriper mig inte riktigt på det där. Att en stad växer är en sak, det är en omständighet som går att förstå.

Men att den gör det för mig? Menar de alltså mig, Jacob?

LÄS MER: Jacob Bursell: Fastighetsbranschen luktar illa

Jag bor ju i Stockholms kommun, och som i många andra större samhällen råder här någon slags utvecklingsbonanza. Det finns inte en markplätt som är fredad. Men jag förstår inte riktigt hur det skulle gynna mig att parker och kulturminnen sprängs bort för att ge plats åt nya bostäder?

I bästa fall blir det lite mer trängsel på bussen. Visst, det här låter ju lite omodernt, bakåtsträvande och till och med lite snarstucket. Men egentligen, vad finns det för naturlag som säger att en stad hela tiden måste växa? Jag förstår att samhälle måste utvecklas. Det vill jag till och med uppmuntra. Men måste de hela tiden bli större?

Överallt verkar kommunpolitiker vara besatta av samma idé: att livet inte riktigt är värt att leva

Ofta beskrivs det här i fatalistiska ordalag. “En busslast om dagen flyttar in”. Det är ungefär som man beskriver ett väderfenomen: det regnar mycket, så vi behöver förstärka avloppssystemet. Men markanvändningen i en kommun är ju trots allt monopoliserad av kommunen. Så i den mån kommunen växer, så är det något politikerna har beslutat om själva.

Nu är ju inte det här något unikt Stockholmsfenomen. Överallt verkar kommunpolitiker vara besatta av samma idé: att livet inte riktigt är värt att leva om inte fler människor flyttar in till kommunen. Det är nästan som att de driver ett företag som maniskt försöker öka omsättningen varje kvartal.

LÄS MER: Jacob Bursell: Varför pratar politikerna om ansvar?

Kanske är det en vettig hållning i ett mindre samhälle som saknar städernas stordriftsfördelar. Där kan fler invånare bidra till att kostnaderna för kommunal service sjunker.

Men i städer, där stordriftsfördelarna redan finns? Man kan ju ställa sig den lite filosofiska frågan varför vi ens organiserar oss i kommuner. Är man sedan lite snusförnuftig kan man ju säga att kommunpolitikerns främsta uppgift är att företräda folk som bor i kommunen, inte folk som inte bor i kommunen.

Det skulle kunna yttra sig på en massa trevliga sätt. Ur det perspektivet är det svårt att se logiken i att göra stadsmiljön sämre för befintliga skattebetalare, endast i syfte att bereda plats för nya.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset