Finns det små fickor i samhällsväven där tideräkningen är en annan? undrar Jacob Bursell.
Finns det små fickor i samhällsväven där tideräkningen är en annan? undrar Jacob Bursell.

Det är ju intressant, tycker jag, att ett företag som inte gör något annat än att transportera saker, inte vet om de kan komma före eller efter lunch, skriver Jacob Bursell.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

I vintras köpte vi en ny spis. Hemleveransen kostade ingenting, men transportföretaget ville ha 300 kronor för att bära upp den från trottoaren.

Eftersom vi i likhet med många andra stadsbor har hiss så tog det i slutändan fem minuter. Men innan företaget lyckades ta 3 600 kronor i timman för att åka hiss med spisen undrade de om jag ville ha den levererad mellan åtta och tolv, eller mellan tolv och sexton. En vardag, ska tilläggas.

LÄS MER: Jacob Bursell: Vad sägs om en liten översyn av det skattefinansierade 2018

Det är ju intressant, tycker jag, att ett företag som inte gör något annat än att transportera saker, inte vet om de kan komma före eller efter lunch. Har de så svårt med tiderna undrar man ju hur deras bokföring ser ut. Men jag förstår, det kan bli trafikstockning. De kan få punktering. De kan köra vilse.

Men vi bor ju inte i Lagos direkt.

Hur kan ett sådant företag få överleva? Sedan slog mig tanken att det kanske inte bara beror på tekniska faktorer som jag inte förstår. Det kanske faktiskt finns en kulturell förklaring. Att logistikföretag tillhör en grupp yrkesutövare i samhället som har ett intressant förhållningssätt till tid.

Är det så?

I sällskap med hantverkarna kanske. Du utför ditt arbete i andra människors hem, men det finns inte på kartan att du kan påbörja arbetet efter klockan åtta.

Andra hantverkare vars vägar jag korsat jobbar mer med intervall, kanske med inspiration från logistikbranschen. En rörmokare vi anlitade i höstas skulle komma mellan åtta och nio, men dök okommenterat upp halv tio. Han vände i dörren när jag föreslog att han borde ta bort avgiften som tillkom för att han körde bil.

LÄS MER: Jacob Bursell: Lånekarusellen är en ny början

En snickare skulle montera en skåplucka på måndag ”efter lunch”. Han slutade svara i telefon på onsdag eftermiddag.

Och så har vi byggaren som berättade för min gravida flickvän att han aldrig tar uppdrag av gravida kvinnor för att de är så orimliga. Han kom en timma sent till mötet, även han utan förvarning.

Jag är inte så fördomsfull att jag skulle beskriva det här som ett branschproblem, men det får mig ändå att undra. Finns det små fickor i samhällsväven där tideräkningen är en annan? Finns det hela branscher med ett intressant förhållningssätt till tid? Om det stämmer är det hög tid att vi synkroniserar våra klockor. 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset