"Jag vill vara stark, finnas där för honom – men vissa dagar klarar jag inte ens av att ta hand om mig själv. Är det så här det känns att vara deprimerad? Är det så här han mår?", undrar Julia Franzé.
"Jag vill vara stark, finnas där för honom – men vissa dagar klarar jag inte ens av att ta hand om mig själv. Är det så här det känns att vara deprimerad? Är det så här han mår?", undrar Julia Franzé.

Efter åren på psykologprogrammet har jag lärt mig en hel del om depression. Jag har teoretiska kunskaper om hur det behandlas och förebyggs. Men hur ska jag göra i praktiken här och nu när min älskade pojkvän mår så dåligt, undrar Julia Franzé.

”Han ligger precis bredvid mig. Jag kan höra hans något oregelbundna andning och jag kan känna hans hjärta pumpa emot min axel. Här ligger han, så nära och ändå så långt bort. Jag pussar hans kallsvettiga panna och kramar om hans stelfrusna hand. Fysiskt är han precis här intill mig, psykiskt är han något helt annanstans. Jag undrar vart han tar vägen när han blir så här. Var rymmer hans själ när den lämnar kroppen så här livlös? Jag kysser honom på pannan igen och kramar om hans hand ännu lite hårdare. Kom tillbaka, jag finns här, viskar jag i hans öra”.

Jag har nu studerat över två och ett halvt år på psykologprogrammet. Mina kurskamrater brukar säga att vi nu är femtio procent psykologer. Halvvägs genom utbildningen, halvvägs framme vid målet. Målet är att bli psykolog. Psykologer hjälper människor som lider av psykiska besvär. Psykologer kan hjälpa individer att finna sådant som inom sig som de själva inte klara av att ta fram. Psykologer kan balansera sitt eget mående och hjälpa andra att balansera sitt.

LÄS MER: Psykolog: Ditt människovärde avgörs inte av om du tränar eller inte

Efter dessa år på utbildningen har jag lärt mig en hel del om depression. Jag har teoretisk kunskap om olika hjärnsubstanser som hamnar i obalans och kan leda till depression. I skolan har vi fått lära oss hur depression behandlas och förebyggs. Mina teoretiska kunskaper om depression är mycket goda, det är något jag känner mig trygg i.

En fråga som jag ofta ställer mig är hur jag ska kunna använda all denna teoretiska kunskap i praktiken. Hur ska jag rent praktiskt kunna dra nytta av mina kunskaper inom sjukdomen redan nu idag – som femtio procent psykolog. Min största fråga är nog egentligen hur jag någonsin ska kunna hjälpa någon rent praktiskt, även som hundra procent psykolog.

”Idag är en bra dag, det märker jag direkt. Han håller om mig och viskar god morgon i mitt vänstra öra. Jag kan känna värmen från hans kropp och hur han sniffar i min nacke. Han kramar om mig lite hårdare och för mig tätt intill sig. Det här är den bästa platsen på hela jorden, säger han till mig”.

Ni kanske tänker er att jag borde må bra i en sådan stund. Att jag borde må bra när han mår bra och njuta av stunden. Det trodde jag också i början. Men att se den man älskar mest kunna må bra och vara lycklig har en tendens att skapa ännu mer smärta inom en när man ser samma person må så pass dåligt att denne inte vill finnas mer. För hur kan en sådan underbar person inte vilja leva? Framför allt undrar jag hur någon någonsin kan förtjäna att må så dåligt som han ibland gör.

LÄS MER: Ungas psykiska ohälsa ökar – men att svara på ”varför” är inte viktigast

Jag är inte bara psykologstudent. Jag är även hans flickvän. Kombinationen att vara psykologstudent och flickvän till en person som lider av depression är inte lätt. Jag har aldrig känt mig mera hjälplös. Jag har en bred teoretisk kunskap om personer med depression, men saknar helt och hållet den praktiska kunskapen. När jag är utbildad psykolog kommer jag förmodligen att ha även den praktiska kunskapen om hur man kan hjälpa en lidande individ. Det kvarstår dock en fråga – hur ska jag som psykologstuderande flickvän hjälpa min käraste här och nu?.

”Jag vet att han är vaken. Han ligger som förstelnad och jag kan liksom känna hans tomma blick borra igenom väggen. Han önskar att han inte var här – han önskar att han inte fanns. Jag vet att han inte älskar mig just nu. Just nu känner han ingenting förutom att han bara vill bort, bort ifrån livet. Hans själ har lämnat hans stela kropp och jag undrar vart det är den flytt. Jag sluter mina ögon och hoppas att den mår bättre där den är och att den snart återvänder till oss. Jag vill omfamna honom, men min kropp får ingen ork att göra någonting. Jag känner mig så fruktansvärt hjälplös. Jag älskar dig, tänker jag för mig själv”.

LÄS MER: 5 sätt att stoppa trenden med den ökande psykiska ohälsan

Han har många dåliga dagar och ett fåtal som är bättre. Ibland kan jag nästan glömma hur dåligt han kan må. Det som består är dock den onda spiralen som depressionen skapar efter sig. Vid varje tillfälle han mår dåligt går en bit av mig sönder. Sakta men säkert bryts jag ner av att se honom må som han gör.  Jag vill vara stark, finnas där för honom – men vissa dagar klarar jag inte ens av att ta hand om mig själv.
Är det så här det känns att vara deprimerad? Är det så här han mår?

Jag har ännu inte lärt mig hur jag som psykologstundent och flickvän ska kunna hjälpa min älskade att må bättre. Men jag kommer inte att ge upp, det kommer jag aldrig.

”Jag älskar dig”, säger han en stund efter att jag tänkt precis samma tanke utan att ha lyckats få ur mig orden.

Julia Franzé

Behöver du någon som lyssnar?

Självmordslinjen: Öppet dygnet runt alla dagar, tel 90101 och chatt

Hjälplinjen: Erbjuder tillfälligt psykologiskt stöd alla dagar klockan 13-22, tel 0771-22 00 60

Barnens rätt i samhället (BRIS)
Barnens telefon (för dig under 18 år): Alla dagar klockan 14-21, tel 116 111
Vuxnas telefon – om barn: Vardagar klockan 9-12. Tel 0771-50 50 50

Föreningen Tilia: har en stödchatt för dig mellan 12-30 år. Öppen varje kväll kl 21-22.30. Hittas här.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset