Jag har inga grandiosa planer och jag vet verkligen inte allt kring detta. Om det här inte intresserar dig alls kan du bara vandra vidare, skriver Max Karlsson.
Jag har inga grandiosa planer och jag vet verkligen inte allt kring detta. Om det här inte intresserar dig alls kan du bara vandra vidare, skriver Max Karlsson.

Jag känner att många killkompisar har en längtan att få uttrycka känslor och få dela med sig på ett sätt som kanske krockar med deras bild av hur en man ska vara. Så många mår så dåligt av något som vi helt hittat på själva. Det är bokstavligen en fråga om liv och död. Jag är så jävla trött på det. Är inte du?, skriver Max Karlsson.

Detta är en debattartikel. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

Till mina killkompisar, bröder, gubbar, kusiner, shunos, grabbar, snubbar, boys, och andra killar jag känner:
För några dagar sedan deltog jag på en killmiddag i Almedalen, och det var rätt omskakande. Syftet var att män skulle diskutera de destruktiva och förjävliga delarna av mansrollen som söndrar, river, gräver ner och dödar. Efteråt var jag tvungen att samla mig.

Helt öppna kort nu. Vi vet alla om problemet med det sexuella våldet. Övergrepp. Våldtäkter. Trakasserier. Tjat. Snacket. Skiten. Vi vet att det nästan uteslutande är män som ligger bakom det.

Vi vet:

  • Att 70% av alla som tar sina liv är män.
  • Att självmord är den ledande dödsorsaken för män mellan 15 och 44 år i Sverige.
  • Att män inte är tillräckligt bra på att söka hjälp för psykiska eller fysiska besvär, och i lägre utsträckning vet hur och var du överhuvudtaget kan söka hjälp.
  • Att majoriteten av de som hamnar i missbruk är män.
  • Att majoriteten av de som är hemlösa är män.
  • Att 87% av förövare som misshandlar är män och att det är fler män än kvinnor som utsatts för misshandel.
  • Att var femte svensk man saknar en nära vän.
  • Att mäns frustration ofta tar sig uttryck i våld.
  • Att det inte finns någon skillnad mellan könen för hur känslosam du är, men att det skiljer sig i vilka som vågar (och känner att de får) uttrycka känslor.

Vi vet allt det här men gör alldeles för lite för att rätta till all skit som mansrollen ställer till med. Om jag hade varit tvungen att bära på allt själv hade det aldrig fungerat. Jag hade inte fungerat.

LÄS MER: DEBATT: Hemlösheten har ändrat ansikte, färre sover ute – men fler saknar ett hem

Jag känner att många killkompisar och manliga bekanta har en längtan att få uttrycka känslor och få dela med sig på ett sätt som kanske krockar med deras bild av hur en man ska vara. Och jag vet att det finns många som känner att de helt saknar språket för att samtala kring den här typen av frågor. Så många mår så dåligt, av något som vi helt hittat på själva. Jag vill tro att det går framåt, och att det kan handla om en generationsfråga. Men det är fortfarande så att nästan alla känner någon som har varit utsatt för ett övergrepp, och nästan ingen känner en förövare.

Det här är så klart skitsnack. Vi är för många som blundar, försvarar eller ursäktar när killkompisar går över gränsen. Jag är så jävla trött på det. Är inte du?

Tänk efter:
– När pratade du senast med din pappa eller annan manlig förebild om något som inte rörde något praktiskt?
– Kan du gråta? Kände du skam senast någon såg eller fick reda på att du gråtit?
– Har du tjatat till dig rätten till någon annans kropp? Har du reflekterat över ditt beteende mot kvinnor?
– Ger du komplimanger till kvinnor som handlar om annat än utseende?
– När senast kramade du en man utan att avsluta med en klapp i ryggen?
– Har du någon gång på riktigt och på djupet pratat om sex och förväntningar med en killkompis?
– Finns det något i kvinnors relation till varandra som du är avundsjuk över i din vänskap med andra män?

Kan vi inte snacka mer om det här? Närhet, normer, sex, grupptryck och skit? Kanske över en kaffe eller käk? Kan vi inte tänka på kvinnornas frigörelse och känna att det inte behöver vara för sent för oss att förändras? Män pratar på ett sätt med varandra som bara män kan göra och kvinnor kan inte leda den här kampen åt oss.

LÄS MER: DEBATT: Psykolog: Ett vuxet barn är inte skyldig att umgås med sina föräldrar

Även om du inte känner igen dig i beskrivningen är det här något som i förlängningen drabbar oss allihop och alla våra relationer. Det drabbar kvinnor, barn, icke-binära och får stor samhällelig effekt. Det är bokstavligen en fråga om liv och död.

Den här texten publicerades först på Facebook och det skaver i mig att mitt inlägg delas så flitigt trots att det egentligen bara står precis det som kvinnor och icke-män sagt varje dag i alla tider.

Jag har inga grandiosa planer och jag vet verkligen inte allt kring detta. Om det här inte intresserar dig alls kan du bara vandra vidare. Om du är på så kan du använda känslorna som du känner eller inte känner efter att ha läst detta som reflektion och grund för agerande utifrån dig själv som man. Nästa steg är att prata med fler och organisera dig i organisationer som gör det här arbetet dagligen, som till exempel MÄN eller Fatta. Men också att ta upp det i alla sammanhang där det här fortfarande är helt icke-existerande. Krogen, omklädningsrummet, arbetsplatsen, klassrummet, på nätet, hos fackföreningen eller där du än för dig.

Det startar med dig.

Max Karlsson

Fotnot: En version av denna text har tidigare publicerats på Max Facebook

Om debattören

  • Född  1994
  • Bor i Stockholm
  • Engagerad i föreningen Fler Unga

LÄS MER: Vill du också nå ut till en miljonpublik? Så här debatterar du i Metro.

 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset