Kaj Steveman bör ligga bra till när det nästa gång delas ut en Guldbagge för särskilda insatser inom yrkeskategorierna maskör, special effects och animation. Han ägnar sig åt allt detta i hyllade ”Låt den rätte komma in”. Här syns han med en av sina katter från filmen. 
Kaj Steveman bör ligga bra till när det nästa gång delas ut en Guldbagge för särskilda insatser inom yrkeskategorierna maskör, special effects och animation. Han ägnar sig åt allt detta i hyllade ”Låt den rätte komma in”. Här syns han med en av sina katter från filmen. 

Radiomannen Gert Fylking var portad från presentationen av nobelpristagaren i litteratur i Börshuset 2002, men lyckades med Kajs hjälp lura Horace Engdahl och vakterna och kunde återigen utropa sitt ”Äntligen!”.

SPECIALEFFEKTER. Kaj Steveman är mannen som gör  att det otroliga blir verkligt på film. Det är han som står bakom alla specialeffekter i den hyllade filmatiseringen av John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”, där vampyrer självantänder, ansikten smälter och ilskna katter går till anfall.

Helt ensam om att fixa detta är han förstås inte. Som kreativ effektregissör  har Kaj ett tjugotal medhjälpare på Fido Film som alla arbetar för fullt för att deras insatser egentligen inte ska märkas. 

Men det är svårt att tro att de vilda vargarna i ”Kautokeinoupproret” eller  giraffen som sticker in huvudet i familjens husbil i kommande ”Vi hade i alla fall tur med vädret – igen” faktiskt är fejkade.  De har alla skapats i datorer eller med hjälp av silikon och latexgummi.

Allt började med en lösnäsa när Kaj var 16 år. Han var intresserad av skräckfilmer och illusionister.
– Det här är lite av samma sak, fast man inte gör det live. Jag hade ett extremt filmintresse, men eftersom ingen annan i min bekantskapskrets var det så fick jag hitta på något jag kunde börja med själv – och då var det just maskbiten.

Du är helt självlärd?
– Ja, det fanns en väldigt stark tradition hos de äldre maskörerna förr att inte dela med sig av sin kunskap. Man var rädd för konkurrens. När jag jobbade på Stadsteatern som 20-åring låste de in sina grejer i ett skåp. Men det var också triggande, att gräva ned sig, researcha och försöka hitta den ultimata lösningen.

Ditt namn dyker upp lite överallt, men du är ändå en doldis. Hur många produktioner har du egentligen varit inblandad i?
– Jag har gjort så mycket att jag inte ens kommer ihåg vad jag gjort. Skulle jag göra en cv skulle det bli en jättelång toarulle av saker. Förutom film har jag ju också arbetat med teater, stillbilder, reklamfilm, musikvideo och tv-serier.

Har du någon överman i Sverige?
– Det finns ju många som håller på med specialeffekter. Men det finns ingen, så vitt jag vet, som håller på med både det digitala och praktiska. Men det här yrket handlar om så mycket annat också, som att att vara ”businessminded” och ha social kompetens. Men det som driver mig är att bli bättre. Jag är aldrig riktigt nöjd, det kan alltid bli bättre.

Använder du dina kunskaper privat när det är Halloween?
– Nej, jag får bara ångest om jag blir bjuden på maskerad eftersom det skapar jättehöga förväntningar.  Men man kan tänka sig att det blir några halloweeng-rejer till min lilla tjej. Men det dröjer nog några år, hon är bara två månader nu.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset