"Har man lyckats i livet borde väl det logiska vara att man också blir lycklig, eller? Det verkar som att verkligheten inte är så enkel", skriver Simon Häggström.

Detta är en kolumn. Det är personen som har skrivit texten som står för åsikterna i den, inte Metro. Metro är en politiskt obunden tidning.

För en tid sedan besökte jag Rumänien och intervjuade en människohandlare som sedan många år tillbaka varje dag gått till sitt arbete för att sälja kvinnor i prostitution. Denna man har varit aktiv i flera länder och bland annat sålt sina kvinnor till svenska män i Stockholm, Göteborg och Malmö. Under två dagar i Bukarest samtalade vi med varandra och mycket kom att kretsa kring människans ständiga drömmar om ett lyckligt liv. Som medborgare i ett av Europas fattigaste länder menade han inledningsvis att känslan av att vara lycklig endast är reserverad för de människor som har råd med det.

LÄS MER: Det ska vara besvärligt att vara kriminell

Jag har funderat mycket på vad han sa och ställt mig frågan om vi svenskar är så mycket lyckligare bara för att vi lever i ett rikt land med ett högt materiellt välstånd. I Sverige mäter vi gärna en människas lycka i karriär, materiella ting och storleken på bankkontot. Ju högre titel, mer pengar och finare bostad, desto mer har man lyckats i livet. Och har man lyckats i livet borde väl det logiska vara att man också blir lycklig, eller? Det verkar som att verkligheten inte är så enkel. Faktum är att jag i mitt arbete gång på gång gripit flera framgångsrika män men som inte alls är så lyckliga som många verkar tro. Trots pengar och ett på ytan perfekt liv så verkar många människor känna ett tomrum som de fyller med olika, inte sällan destruktiva saker. Att fly verkligheten genom att dra en lina eller befästa sin maktposition genom att köpa sex är två exempel som jag stött på ett oräkneligt antal gånger genom åren.

I dagens samhälle skriker den ena reklampelaren efter den andra ut att du inte duger som du är och att införskaffandet av ännu fler saker kommer att göra dig tillfredsställd. Och lycklig. Vi har skapat oss en värld där allting är till salu och kan köpas för pengar, inte bara parfym och kläder. Vapen, narkotika, kvinnors kroppar. Ja till och med barn köps och säljs i det moderna Sverige. Vi lever i ett sammanhang där pengarna vi äger och prylarna vi kan visa upp blir en måttstock på hur framgångsrika vi är och hur väl vi presterat.

När jag frågade människohandlaren om det verkligen var alla de miljoner kronor som han inbringat på sin vidriga verksamhet som gjorde honom lycklig funderade han ett tag och svarade sedan att lycka för honom faktiskt var något helt annat. Han berättade att om han hade fått starta om sitt liv hade han tagit alla chanser han kunnat för att slippa leva det liv som han i dag lever. Trots de miljoner han tjänat på att profitera på utsatta kvinnor så var det bara en enda sak som han menade skänkte honom sann lycka. Det var när han tittade in i ögonen på sin tre månader gamla dotter. Kanske är det så att den djupa tillfredsställelse som vi alla människor innerst inne söker efter finns precis framför oss men att vi i vår iver att förverkliga oss själva glömt bort vad som är sann glädje.

Plus: Förtroendet att få ha skrivit gästkolumner för Metro. Tack till er alla som läst!
Minus: Att detta är min sista kolumn.

LÄS MER: Polisyrket har gjort mig till en annan människa

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset