– De blir misshandlade av den egna kulturen. Den nya kulturen som de lever i skiter i dem, säger tv-journalisten Tina Thunander, som skrivit en bok om barnbrudar i Sverige, flickor som tvingas in i arrangerade äktenskap. 
– De blir misshandlade av den egna kulturen. Den nya kulturen som de lever i skiter i dem, säger tv-journalisten Tina Thunander, som skrivit en bok om barnbrudar i Sverige, flickor som tvingas in i arrangerade äktenskap. 

FÖRFATTARE. När Carmen var 14 år giftes hon bort av sina föräldrar. Hon importerades till Sverige för att stå brud och ett år senare fick hon barn.

Carmen är ett av många flicköden som Tina Thunander, en av SVT:s kända granskare, tar upp i boken ”Barnbrudar – i nöd och olust” om arrangerade äktenskap i Sverige i tre kulturer – den romska, den muslimska och den kristna frikyrkovärlden.

Det ovanliga med Carmen är att hon uppmärksammades av svenska myndigheter och hennes fall kom upp i domstol, berättar Tina. Ingen dömdes för brottet att gifta bort ett barn.
– De allra flesta är inte de som hamnar på löpsedlar. Det kan vara någon som du ser på gatan.

– Det är viktigt att poängtera att det finns många olika grupper inom de här kulturerna. Alla gör inte så här, tillägger hon.
Passivitet hos myndigheter är en röd tråd i boken. Vad beror det på att man inte gör något?
– Delvis tror jag på det här med att många är ”halal-hippies”, att det är piffigt med färgklicken i Sverige. Man ser bara på ytan, och det är fruktansvärt naivt. I alla öden finns det naturligtvis personliga skäl till att folk gör som de gör, men så finns det också ett system för det, det vi i den svenska majoritetskulturen inte vill lägga oss i. Vi gör ju inte det heller när grannen slår sin fru. Jag tror också att det är ett tecken på den svenska segregationen.
En socialsekreterare du träffade gjorde inget trots att hon kände till vad som pågick. Hur reagerade du?

– Det är enda gången i mitt liv jag faktiskt har gråtit när jag intervjuat någon. Jag grät för jag blev så förbannad. För hon visste ju, det var inget konstigt för henne. Och så höjer hon inte rösten. Det tycker jag är väldigt upprörande.
Nu har vi en 18-årsgräns för äktenskap, med undantag av särskilda skäl. Vill du ha en skarpare gräns?
– När man 2004 införde den nya regeln, 18 år, skulle man ha genomdrivit att nu är det 18 år som gäller – punkt.

Varför har du valt de tre grupper du lyfter fram i boken?
– Man hör talas om en historia och så tänker man ”hur kan det vara så här?” Då var det i den muslimska sfären. Sedan träffade jag en romsk kvinna som berättade om sin livssituation. En kille från pingströrelsen berättade för mig om sin uppväxt och då såg jag att här finns det linjer, paralleller.
Hur fick du kontakt med flickorna?
– Det tog lång tid, med kedjor av någon som känner någon. När jag väl hittat dörrarna bara vällde det ut.
Hur många är det, enligt din uppfattning?
– Jag har absolut ingen aning. Det är mycket vanligare än vi tror, och vanligare än socialarbetarna som jobbar i det tror.
 

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset