Det finns en man som heter Julien Blanc. Han är raggningsartist, precis som de där Raw Man-männen som under en bisarr övning på TV4 nyligen demonstrerade sin maskulina kontroll genom att stå och stirra varandra i ögonen samtidigt som sexiga förförerskor – förgäves! – försökte distrahera dem genom att smyga tätt intill dem och smeka deras bringor (jag använder normalt aldrig ordet bringor, men just här kändes det rätt).

Hela rörelsen tog fart efter Neil Strauss raggningshandbok The Game, vars strategi väl bäst sammanfattas som: ”Hej, vad ful du är! Vill du se ett korttrick?”. 

Vanligtvis stannar det där, i Konsten Att Absolut Verkligen Inte Bry Sig Om Kvinnor. Julien Blanc har dock inte bara hårdstuderat ämnet utan jobbar även heltid med att resa världen runt för att föreläsa i det. Kanske är det inte så konstigt att han någonstans på vägen blivit ett vider.

Numera lär Julien Blanc bland mycket annat ut att det bara finns två sorters kvinnor, luder och horor, och att man ”som vit man kan göra vad som helst”. Hans egenhändigt smygfilmade instruktionsvideor visar hur han trycker ned kvinnor mot sitt skrev, och tar stryptag på kvinnor medan han tecknar åt dem att hålla tyst. Kvinnorna i videorna stretar emot. I ett klipp håller han fast en kassörska i en mataffär. Hon gör inte motstånd. Hon står som fastfrusen, ihopkrupen i försvarsställning.

Kanada har stoppat honom med hänvisning till ”normal anständighet”, Australien drog tillbaka hans visum för att han inte delade landets ”nationella värderingar”, Storbritannien böjde till en antiterroristlag. Nu har Julien Blanc framlagt en halvarslad ursäkt om att allt är ett skämt som tagits ur sitt sammanhang. Men det finns ju inget som helst sammanhang bortom att han trakasserat främmande kvinnor, och sedan skryter om det inför främmande män som betalar honom för att lära sig hur de skall bete sig mot det motsatta könet.

En del vill att han skall hindras från att komma till Sverige. Att godtyckligt börja värdera människors moral innan man släpper in dem i landet öppnarr dock för något ännu mer obehagligt än krypet Julien Blanc. Därför hoppas jag att han trots allt kommer hit – som planerat, fast ändå inte. 

Jag hoppas att det tyvärr inte finns några direktflyg tillgängliga så att han måste göra 37 stopp, och att det tar en vecka. När han väl anländer, helt mörbultad, hoppas jag vidare att varken hans hotell eller seminarielokalen minns hans reservation och att allt annat som av en händelse är fullbokat vart han än ringer. 

Jag hoppas även att varenda människa han möter här visar honom samma slags kärlek som den han själv predikar. Att folk kallar honom luder, kommer fram och tar stryptag, sliter ned hans huvud mot sina skrev, filmar, lägger upp på nätet. Något säger mig att han skulle bryta ihop rätt omgående.

Plus: Arthur! Gatuhunden som fick en köttbulle av svenska VM-laget i multisport och troget följde dem genom Ecuador. Nu får han följa med hem till Sverige.

Minus: Danstillståndet. Jo det krävs alltså ett sådant för att folk skall få röra sig till musik på krogen. (Nej, jag skojar inte. Kolla upp det. Mest bisarra någonsin.) Bara avskaffa. ​

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset