Boris Benulic, journalist

Åren med Gudrun Schyman lärde vänsterpartisterna att yta är viktigt. Så när de skulle välja en ny partiledare valde de en som de trodde skulle tilltala hela svenska folket – och vem blir väl inte charmad när den där killen från Kalles kaviar-tuben plötsligt får liv och dyker upp på ett torg nära dig och vill ha din röst.
Häromdagen förklarade Ohly att alla privatiseringar är av ondo, inte någon del av landstingens eller kommunernas service ska i Ohlys värld få utföras i privat regi. Sjukvård, äldreomsorg, skola, barnomsorg, tandvård och fotvård – allt måste utföras av människor vars lön betalas av stat, landsting eller kommun – annars förvandlas Sverige till en lapskojs av liggsår och lossnade tänder och på gatorna driver undernärda, nyagade barn omkring.
Vinst är fult. Vinst är farligt. Lita aldrig på den som gör saker för pengar är Ohlys budskap.
Jag vet inte riktigt var du fått din politiska skolning, Lars, men själv har jag inga större problem med att kalla mig kommunist och inte bara försvara utan till och med kräva privatiseringar.

I  april 1925 talar Nikolaj Bucharin till partimedlemmarna i Moskva. Det är det största möte som genomförts i partiorganisationen där och han förklarar att det enda som kan lindra misären och svälten är att ge bönderna rätt att ha anställda och utökad rätt att arrendera jord, och så ska böndernas skatter sänkas. Bara genom att ge utökad möjlighet för den enskilde att äga mer och ackumulera kapital kunde Sovjet röra sig framåt, och Nikolaj Bucharin vände sig till bönderna med orden: Berika er!
Och Lars, du vet ju likaväl som jag att Bucharin var marxist, han var chefredaktör för både Pravda och Izvestija och respekterad bland vetenskaps-män och kulturarbetare för sina kunskaper, en renässansmänniska och bolsjevik. Läroboken ”Kommunismens ABC” som han skrev tillsammans med ekonomen Preobrazenskij fostrade tiotals miljoner kommunister över hela världen. Och vem är egentligen mest vänster, Lars: du med ditt motstånd mot privatiseringar eller den Nikolaj Bucharin som av Lenin i dennes testamente omtalades som ”partiets älskling”?

När Deng Xiaoping slutligen lyckades få kontroll över den kinesiska statsapparaten efter årtionden av okunnigt experimenterande som kostat kanske 40 miljoner kineser livet inledde han den nya långa marschen upp ur massfattigdomen med att till massorna säga: ”En del måste bli rika först”, och som en hyllning till sin store föregångare i Sovjet sa han: ”Berika er!”
Bucharins politik fungerade – intill dess att Stalin insåg att privatiseringen hotade partiets maktmonopol och inledde de stora utrensningarna och lät avrätta Bucharin efter en skenrättegång. Den kursändring Kinas kommunistiska parti inledde under Deng fungerar också uppenbarligen (även om den stora uppgiften att demokratisera landet återstår).
Så om fattiga länder kan dra sig upp ur fattigdomen genom att lita på individens initiativkraft, vad skulle då inte kunna hända i rika länder som vårt? Vilken utveckling skulle vi inte kunna få.

Nästa artikel inom Metro Music:
Zara Larsson kan få musikexportpriset